Det har inneburit att hotellet fått köra på dieselaggregat, det har snöat i mängder, 40 cm i går, vägen har varit stängd på grund av lavin. Och nu snöar det igen…  Det har för det mesta inneburit frånvaro av internet och mobilnät. Några bilder fån glaciären har vi lyckats få iväg på Instagram, och jag hoppas få ut detta lilla reportage innan jag slängs ut igen.

Denna bilden togs i går, då solen plötsligt tittade fram efter allt snöande. I vanliga fall är det sommartemperatur här nere i dalen, så här års. Teamet hade planerat glaciäråkning på förmiddagen och rullskidåkning på eftermiddagen, men det var inte att tänka på. Gondolen var av naturliga skäl stängd och asfalten var täckt av det vita guldet. Det fick bli skidåkning på gammaldags och gott vis i stället. Två tuffa pass ändå.

I stället för glaciären gav tjejerna sig ut på en och en halv timmes stavgång uppför i i snövädret. Det tog 20 minuter att ta sig ner igen… Olle och Sara valde att spåra på gott gammaldags vis ute på koängen.

Inget problem med träningshumöret, – glada för snön allihopa.  Här inför sista halvtimmen med tufft stavgångspass. Det behövdes ändå fyllas på med lite nysnö uppe på glaciären, så väl värt att vänta på.

Vem behöver spårmaskin? Fler följde teamet ut på ängen, och teamchef Ole Jörgen var inte sen om att organisera spårtramp. Ett mycket effektivt sätt att få bra underlag och fint att åka på sen.

En fullfjädrad skidåkare åker på vilket underlag som helst. Olle Sjöström, teamets vallachef i fullt driv i lös snö. Han spårade hela dagen till stor glädje för de andra teamen.

Så kom äntligen solen ute på koängen, – i alla fall blev det bra mycket ljusare! Lina Korsgren i sällskap med Axel Teichman, tyska längdlandslaget. Det är verkligen mycket väder här. Första dagen upplevde vi till exempel regn, dimma, snö och sol på en och samma gång uppe på glaciären.

Här lite fler bilder från gårdagen. Vi har verkligen världens bästa jobb!