Säsongen är slut och den är över för denna gång. En vecka tog det att komma till den insikten för mig. Eftersom min säsong blev förstörd under en lång period efter jul så blev den sista delen på säsongen aldrig jobbig för mig. När vi stod på start förra helgen så kände jag aldrig, skönt att detta är sista racet. Men när jag började få lite småont i halsen i torsdags så kände jag att, lugn, du kan andas, låt halsen göra ont om den vill, du behöver intre stressa och bli frisk denna gång, det är vila nu! Såhär i efterhand tror jag att det är stressen att bli frisk som har satt lite käppar i hjulet för mig denna säsong. Det är så lätt att tänka när man är frisk att du behöver inte ha bråttom igång med träningen efter sjukdomen, ta hellre en extra vilodag. Men när man väl står mitt uppe i situationen och har varit sjuk i tre veckor och känner hur säsongen börjar rinna en ur händerna tänker man inte riktigt lika lugnt och klokt, tyvärr.

Ett av mina stora mål denna säsong var att vinna ungdomströjan i  Swix Ski Classics cupen, när du har ett uppsatt mål så är det de enda som du fokuserar och tänker på. Efter jag hade missat första loppet ville jag tillbaka fortare än någonsin i tävlingsspåret för att börja samla poäng i cupen. Jag tog mig tillbaka och lyckades samla poäng i resterande lopp men många av poängen var sämre än jag hade önskat och jag slutade därför trea totalt i ungdomsklassen. Den enda trösten när man inte når sitt mål är att jag vet om jag hade fått varit frisk och varit fått varit på tårna när det första loppet drog igång så hade jag gett Tuva och Inger Liv  en match om segern, en bra match.

Du får inte bli besviken för länge för att du inte uppnådde det uppsatta målet, jag försöker istället tänka på vad jag har fått med mig på vägen. Jag har fyra lopp som jag aldrig har åkt tidigare vilket har gett mig massa erfarenhet inför nästa år. Jag har genomfört två lopp enbart med stakning (König och Årefjällsloppet), nu vet jag vad jag ska träna ännu hårdare i sommar. Skidorna under ett långlopp är viktigt, inte bara lite viktigt utan mycket viktigt, även det tar jag med mig till nästa säsong. Teamkörningen, oj vad mycket vi kan få ut av den och oj vad vi har hjälp av varandra om vi har hittat varandra i loppet. Jag och Solfrid samarbetade i Italien och jag och Nina hade ett lopp nästan helt tillsammans i Åre, när den andra var svag klev den andre fram och när båda var starka kunde vi gå runt allt oftare.

Nu blir det lite mer vila innan ett nytt träningsår drar igång och nya mål ska sättas upp. En sak är klar och det är att jag blev otroligt inspirerad på prisutdelningen under banketten förra lördagen när topp tre i den totala cupen gick upp på pallen!

Sköt om er och njut av våren!
Lina Foto: Lars Rönnols