lördags begav jag mig till Orsa för ett träningsläger tillsammans med lager157. Lägret startade på söndagkväll med en staktävling på 13 km upp till grönklitt. Var ute och sprang lite på morgonen och kände mig typ slutkörd i kropp och knopp. Tankarna snurrade i huvudet, hur ska jag orka stak tävlingen ikväll och sedan ett väldigt tufft läger?!  Gick bara in med inställningen att ta mig upp för backen, ha kul och verkligen inte bry mig ett dugg över resultatet. Åkte ner till start och åkte lite lugnt i ca 15 min, men kändes då som att kroppen var lite piggare. Startskottet gick och det gick fort i starten, (killar och tjejer startade samtidigt.) Tänkte att det var lika bra att trycka på det jag hade ibörjan där det var lite plattare om jag skulle bli sopslut i backen. Körde på och blev inspirerad över att hänga på Britta samtidigt kände jag att jag fick med mig kraft i varje stavtag. Efter 5 km var det spurtpris, det hade jag glömt kolla upp innan men jag var bara jättenöjd över att de första 5 km kändes såpass bra. Jag stakade på och gick upp i spets och hade fortsatt bra tryck och träff i åkningen. När det var typ 3 km kvar tappa jag staven men som tur var fick jag en ny stav ganska så snabbt. Slutade med att jag vann, jag var typ lite chockade över att det skulle kännas så bra som det gjorde i kroppen. Det är väldigt länge till säsong och man vill inte vara i form för tidigt men samtidigt är det väldigt skönt att utvecklas och känna att jag svarar på träning.

I måndags blev det en a1 dag på 5h, idag ett riktigt tufft vasapass som var ca 3h med löpning på eftermiddagen och imorgon väntar 4h stakning och massa höjdmetrar. Hittills har det varit väldigt bra träning och väldigt inspirerande att träna med de bästa. Det blir spännande att se hur kroppen känns att staka med imorgon efter ett hårt hårt stakpass idag. Har aldrig tidigare varit på ett läger där jag känt hur viktigt det varit att fylla på med energi som nu.

/ Evelina