Lägerdax

Igår lämnade jag Umeå och begav mig till Idre Fjäll för några dagar på snö. Rullskidor och bara vägar byts ut mot skidor och en snöslinga på uppemot fyr kilometer.

Efter en ganska lång bilresa är jag nu på plats med de flesta andra från teamet på Idre Fjäll. Tack vare sparad snö har de fått till en riktigt fin och lång slinga att åka på. I morse kom det också en hel del natursnö från himlen vilket gjorde det väldigt svårt att få till något bra fäste på skidorna. Efter några minuters envisa försök att skrapa bort det som frös i fästvallan och smyga sig fram i spåret för att undvika platåskidor gav vi tillslut upp och stakade oss igenom resten av passet. Kanske inte riktigt den härliga start på första skidpasset som jag hade sett framför mig, men det gick det också.

Vi har gemensamt läger här fram till Fredag, jag stannar kvar ytterligare några dagar fram till nästa Torsdag för att passa på att få så mycket skidvana som det går. Därefter få jag se vad vädergudarna slår till med och hur snöförhållandena ser ut innan jag bestämmer mig för var jag ska tillbringa resten av tiden fram emot tävlingarna i Bruksvallarna och framför allt den första Ski Classic Tävlingen som går den 27 november.

Det börjar närma sig nu!

Sök och finn

Har kommit igång med träningen som vanligt efter förkylningen och det känns helt okej. Ingen superform såklart men heller inte sämsta formen. Nu ser jag fram emot att åka på SNÖ läger som startar nästa vecka! Det ska bli så kul att få åka på det vita guldet och känna på tekniken på skidor igen.

Den här perioden på året är det lite ”sök och finn” för oss skidåkare. Först och främst söker man tidigt snö, vart är det bäst? Vart finns de bästa förutsättningarna? Vi vill även finna den rätta känslan på snö, söka den där sköna känslan i kroppen, finna lugn och finna form. Ibland klaffar de där av sig själv och ibland söker man lite längre. Men det viktigaste för mig att att inte känna stress för allt som ska göras innan premiären utan att njuta, vara glad och avslappnad. För det är då jag presterar som bäst!

skidor i Vålådalen

I söndags passade jag på att åka till Vålådalen där de fått till 3 km långa skidspår, det var helt fanastiska förhållanden för både skate och klassiskt. Strålande sol och minus grader i luften gjorde att jag bara åkte och njöt hela passet, det var som en fin vårdag. Denna vecka blir det lite lugnare på träningsfronten eftersom att teamet samlas och har läger nästa vecka på Idre fjäll. Det ser jag verkligen framemot, att få träffa alla och få träna tillsammans! Älskar verkligen att vara på läger och bara träna, äta, sova och inte ha något annat som kan störa.

Det går inte att undgå det som hänt i Norge, två av världens bästa skidåkare har fastnat i en dopingkontroll. För mig blev det verkligen en chock och att Norge som land skulle åka dit var det sista jag velat tro. Jag har alltid varit ett fan över Norge och deras skidbredd med duktiga skidåkare, men med två dopingfall på kort tid gör att jag tappat  förtroendet. Nu kommer jag inte bära min norska mössa med stolhet utan jag håller mig till min svenska mössa.;) Det blir spännande att se hur de kommer straffa Johaug om hon kommer få upp emot fyra år eller om det blir ett ”mildare” straff för att det är just hon och Norge.

En träningsvecka

Denna vecka tänkte jag dela med mig av hur en typisk träningsvecka ser ut för mig. Egentligen tränar jag inte upplåst på en vecka, 7 dagar, utan istället planerar jag min träning i 8 dagars cykler. 

Under väldigt lång tid planerade jag min träning veckovis, en vecka skulle innehålla ett visst antal timmar, ett visst antal styrkepass, ett visst antal intervallpass, ett visst antal vilodagar och ett visst antal impulspass. Egentligen är det inte så konstigt att träningen planeras veckovis då det mesta styrs av just en vecka på sju dagar, men ofta kände jag att dagarna inte räckte till. Att få in alla olika pass, med tillräcklig återhämtning emellan för att  kunna gör det med så bra kvalitet som möjligt, samtidigt som det skulle finnas plats för rena vilodagar och många timmar blev lite klurigt. Men som sagt var, så var det så jag planerade och det som hände var att det kunde bli väldigt långt mellan vilodagarna för att hinna få med alla timmar, intervaller, impulser och styrkepass.

Men så för kanske två år sedan kom jag på att min träning inte nödvändigtvis måste planeras i 7 dagars cykler från måndag till söndag, utan att en 8 dagars cykel skulle fungera bättre. Det som jag tycker är bra med detta sätt att planera är att det inte kräver särskilt mycket tid då jag i grunden har samma upplägg på dessa 8 dagar. Det blir också en bra kontinuitet i fartpass, styrkepass, distanspass och vilodagar. Jag känner inte heller samma stress över att samla ihop ett visst antal timmar per vecka, utan vet att det kommer att bli en naturlig variation i träningsvolymen beroende på vilka av de 8 dagarna som infaller under en vecka.

För att ni ska förstå lite bättre kommer här den cykel jag följer:

Dag 1

Fm: Stakning 2h, 20 impulser
Em: Styrketräning

Dag 2

Fm: Löpning intervaller(40-60min intervalltid) 2h
EM: Rullskidor klassiskt 2h

Dag 3

Fm: Stakning 3h
Em: Löpning 2h

Dag 4

Vila

Dag 5

Fm: Stavlöpning 2h, 20 impulser
Em: Styrketräning

Dag 6

Fm: Stakintervaller (40-75 min intervalltid)2h
Em: Rullskidor skate/cykel 2h

Dag 7

Fm: Löpning 3h
Em: Rullskidor klassiskt 2h

Dag 8

Vila

Egentligen är dag 1-4 lika i upplägg som dag 5-8. Det som skiljer är om jag kör impulserna i stakning eller i stavgång, om intervallerna körs på rullskidor eller löpning, och i vilken form jag kör distanspassen. Men tanken är att dag 1 och 5 ska innehålla impulser och styrketräning, dag 2 och 6 består av intervaller och ett lugnt pass, dag 3 och 7, är en ren distans dag med ett längre distanspass och dag 4 och 8 ska vara vilodagar.

Jag försöker att välja form på distanspassen utifrån vad intervallpassen genomfördes i för form, körde jag stakning på intervallerna väljer jag något som vilar överkroppen på eftermiddagen t.ex. löpning, cykel eller skate och körde jag tvärt om löpintervaller, väljer jag stakning på distanspasset för att i större grad anstränga överkroppen än benen.

Att träna i 8 dagars cykler på detta sätt gör att det naturligt blir 4 olika typer av veckor som man går runt på, sedan kommer vecka 5 att se ut som vecka 1 igen o.s.v. men nu var det ju inte veckor jag ville planera min träning efter. Men det jag ville komma till var att veckovis blir det en väldigt bra och naturlig variation även om jag inte planerar därefter. På detta sätt blir det aldrig längre eller kortare mellan de olika typerna av pass(styrkepass, impulspass, intervallpass, längre distanspass och vilodagar) än 3 dagar, vilket jag tycker gör att både kvaliteten och kontinuiteten kan bibehållas väldigt bra.

Detta sätt att planera och träna använder jag just under träningsperioden, under tävlingsperioden blir det väldigt annorlunda då man tar hänsyn till hur tävlingarna ligger och planerar utifrån dem istället!

Tillbaka efter förkylning

Jag som skrev i ett tidigare inlägg hur länge jag hållt mig frisk, åkte på en förkylning i fredags förra veckan. Som tur var den av den lite lindringare sorten och har bara varit snuvig och sluppit halsont och hosta iallafalla-skönt det! Men har man varit frisk i 1 1/2 år kanske det var dags,även om man alltid kan önska ett annat tillfälle. Men hellre nu än under tävlingssäsongen! Jag har fått istället fått några dagar med lugna aktiviteter och då fått vila kroppen vilket kanske var bra. Dagens första uppstartspass blev 1h löpning och det kändes faktiskt bra. När man kommer igång igen efter sjukdom brukar pulsen rusa alltför högt trots att man rör sig i slowmotion, men så kändes det faktiskt inte idag. Jag kunde springa i ett bra tempo och ha normal träningspuls.

Vecka 43 blir första snölägret med teamet och såklart i Idre! Jag var även där förra året på snöläger i november på den utlagda snön och det var riktigt bra! Det blir såklart alltid lite mjukt och under det hårda isfläckar när det läggs ut sparad konstsnö, men så ser ju oftast de första tävlingarna ut så jag tycker bara det är bra att träna på det. Som skidåkare från Östergötland är man ganska van att snö och spår inte alltid är tip top. Då var man nöjd att man hade 500 meter som någon snäll veteran skottat ihop för hand. Men såklart har även jag  blivit mer kräsen sen jag flyttade till Östersund med både tidigt snö, bra preparering och framför allt långa spår. Men ibland när man gnäller över risiga förhållanden brukar jag tänka tillbaka på vintrarna hemma i Linköping och tänka att jag har absolut sett värre! 🙂 och jag tycker att jag brukar behärska jobbiga förhållanden bra och det kanske hänger ihop med att jag är uppväxt med inte helt perfekta spår. Inget ont som inte har något gott med sig ! 🙂

Åre trail

Så var det slut på en vecka och början på en ny. Veckan som gick hann jag få med tre styckna bra fartpass ett stavgångspass med universitet i Almåsa 3*20 min, ett stak intervallpass 20*1min och en löptävling på 13 km i Åre. Det var en tuff tävling med närmare 700 höjdmeter som gick i obanad terräng. Efter lite små incidenter där jag fick stanna för jag tappa pulsbandet  så är jag nöjd med loppet och sluta 3:a.  Det blev ett bra träningspass och det var kul att dra på sig nummerlappen igen. Igår (söndag) så fick jag en härlig tur på fjället tillsammans med min klubbkamrat Ida och hennes hund. Vi var uppe i offerdalsfjällen och sprang. De är verkligen jättefina fjäll att springa på, ingen sten, stora vidder och inget folk. Det känns verkligen att vintern är på ingång i fjällvärlden. Snö på fjälltopparna och is på myrarna, tur att det finns våtsockor som gör att man håller sig torr och varm om fötterna.

Till veckan ska jag varva träning med lite jobb. Kan vara bra att dra in lite pengar eftersom jag fick en lapp hem om fortkörning i mellan Europa när jag och Hedda var där i somras. Om vädret ser bra ut för skidåkning så åker jag en sväng till Vålådalen i helgen där de lagt ut snö.

 

Nummerlapptäcke

Det blir en del nummerlappar man samlar på sig under en säsong, att bara låta dem ligga och ta plats i garderoben kändes tråkigt. 

Så istället ville jag göra något kul med dem och det fick bli ett överkast till sängen i vårat gästrum. Jag fick faktiskt väldigt mycket hjälp av mamma som har sytt ihop allt. Efter en del trassel hit och dit och lite svårigheter att sy en elastisk nummerlapp på ett styvt tyg blev det ändå klart tillslut och jag blev väldigt nöjd med nummerlappstäcket!

Teknikfokus

Jag har senaste dagarna träna på lite mer och såhär långt in på träningsåret ska jag inte sticka under stolen med att det känns tungt vissa dagar. Jag är lite tröttare mellan passen än vad jag brukar vara och återhämtningen tar lite längre tid. Jag brukar försöka ta en tupplur mellan första och andra passet om jag hinner- och jag sover väldigt gott under dessa 🙂 även om vissa pass känns väldigt sega och jobbiga så känns det totalt sett bra och jag kan genomföra den träningen jag tänkt!

Jag har haft extra mycket teknikfokus senaste passen, både i fart och distans. Jag har varit med skiduniversitetet här i Östersund på två intervallpass där tränaren Mattis filmat och återkopplat tekniska detaljer. Det är otroligt tacksamt att få feedback på sin åkning och dessutom få se sig själv på film. Ibland får man en ”aha” upplevelse över hur det ser ut-både positiva och negativa! Man har alltid något i tekniken man kan jobba på och det kan både vara frustrerande och väldigt kul! Man vill ju så gärna få till den där detaljen och ibland tar det längre tid än man trott och tålamodet sätt på prov. Men skam den som ger sig!!

På fredag väntar ett skaterace 12 km på rullskidbanan här i Östersund som jag ska vara med på! Jag passar då på att göra en riktigt uppvärmning som inför en tävling även om detta bara är träningsrace. Jag tycker det är skönt att känna på rutinerna inför säsongen och jag behöver värma upp ordentligt för att kunna göra ett bra race. Och det vill man ju alltid göra-träningstävlingar ger ett bra hum om hur man ligger till och vad man behöver jobba mer på! Jag ser fram emot fredag!

 

Begränsade stavlängder

I fredags kom beslutet från FIS att begränsa stavlängden vid klassiska FIS tävlingar till 83% av åkarens längd, denna siffra ska gälla åkarens längd utan pjäxor och stavlängden ska mätas där remmen går ut ur handtaget, med detta i åtanke innebär det 85% av åkarens längd. Denna regel ska gälla alla FIS tävlingar vilket innebär att den kommer att beröra två av Ski Classics deltävlingar, nämligen Marcialonga och Vasaloppet.

Stakningen har kommit att bli en stor del av den klassiska skidåkningen, speciellt i långloppen. I princip samtliga herrar har stakat sig igenom alla deltävlingar i Ski Classics och i alla utom två deltävlingar stakade även större delen av damfältet. På senare år har även åkare i den traditionella världscupen valt att köra med blanka skidor, speciellt i klassisk sprint.

Att stakningen har kommit att dominera den klassiska skidåkningen har gjort att man har sett att den klassiska skidåkningen med fäste under skidan varit i ”fara” och för att den inte ska försvinna har man försökt tagit till åtgärder med tuffare banor med brantare backar. Men då det inte varit tillräckligt har man nu alltså valt att begränsa stavlängden i ett försök att hindra åkarna från att välja att staka sig igenom tävlingarna.

Som sagt var berör denna regel samtliga FIS tävlingar och i Visma Ski Classics är det Vasaloppet och Marcialonga som är berörda. Så under dessa två tävlingar kommer nog de flesta åkare få gå ned en hel del centimeter i stavlängd, för mig innebär det bara två centimeter men jag vet att det är de som får gå ned bra mycket mer.

Hur kommer då detta att påverka dessa två lopp? Jo jag är helt säker på att det inte kommer att påverka någonting alls, båda dessa lopp kommer utan tvekan att körs på blanka skidor med enbart stakning. Den tid du förlorar i stakningen på att gå ned i stavlängd är inte jämförbar med den tid du förlorar av att ha ett lager fäste som bromsar skidan.

Hur det kommer att påverka åkningen i de traditionella loppen vet jag inte, men jag tror att om en åkare anser att en bana skulle gå snabbare att staka än att åka med fäste så kommer denna begränsning i stavlängd inte vara avgörande för valet.

Så för det första har jag svårt att se varför FIS vill motarbeta utvecklingen med mera stakning inom den klassiska åkningen, idén med en skidtävling är att på snabbaste sätt ta sig från punkt A till punkt B. Skidor, stavar, valla, spår och teknik har under flera år utvecklats för att ge möjligheter att åka fortare. Men nu är det tydligen stopp med det, vilket känns både konstigt och tråkigt. För det andra är jag ganska säker på att denna regel inte kommer leda till någon förändring, så länge stakningen går fortast kommer det att vara det dominerande åk-sättet vare sig stavlängden är begränsad eller inte.

Torsby

Kom hem från Torsby för ett par dagar sedan och oj så kul det var att åka skidor igen. Timmarna bara flög förbi och vips så var det torsdag och jag skulle tillbaka till Östersund. Älskar verkligen att komma iväg på läger bara kunna träna, äta och sova. Jag fick till flera bra pass inne i tunneln och det var väldigt skönt för det var inte så mycket folk där inne. I lördags hjälpte pappa mig att få till ett bra pass i Almåsa. Det är verkligen min favoritbacke när det gäller stavgång. En backe som tar 15-20 min att gå eller huffsa uppför och sedan bil ner. Jag är så glad att kroppen känns lite piggare än vad den gjort tidigare, en bit kvar tills den är helt 100 men känns som det är påväg åt rätt håll. Hoppas nu att kunna få till en riktigt bra träningsperiod av höstträningen som är kvar men såg att Vålådalen lägger ut snö redan 15:e oktober så det dröjer inte länge innan jag står på skidor igen. I veckan tränar jag på hemma i Östersund.

tunnel

Här hann man snurra några varv!