Med mindre än en månad kvar till Vasaloppet är det kanske dags för många att börja fundera på vad och hur man ska få i sig energi under 9 mil.

Vi i teamet kommer ha full uppbackning av service personer utmed banan, som langar dricka till oss. Men många åkare, även eliten på ski Classic, har dricka bälten eller vätskeryggsäck med en slang för att lätt få i sig dryck. Det viktiga är att få i sig energin redan från start, inte vänta tills man är törstig-då kan man redan blivit för låg på energi och vätska.

Ett bra riktmärke tycker jag brukar vara att dricka var 5 km. Vi i teamet använder oss av sportdryck vid langning och iår har vi använt produkter från Watt Nordic som vi varit väldigt nöjda med. De har alla produkter man behöver för träning och tävling-återhämtningsdrycker, bars, gels och sportdryck. De har även satt ihop ett paket med produkter för att klara ett Vasalopp till ett bra pris: https://www.wattnordic.com/wattswe/produkter/energipaket/watt-energipaket-till-vasaloppet.html

In och kolla på det och börja lägga upp en strategi för ditt lopp 🙂

Efter Marcialonga flög vi hem till Sverige för att landa några dagar i våra hem. Lite återhämtning, träning och en massa tvättande av alla lortiga kläder. Men nu är det bara att packa ihop väskan igen, för till helgen åker vi tillbaka till Alperna, först för att tävla i Cortina/Toblach. Sedan blir det några dagar i Seefeld igen, innan vi kör mot Tjeckien och det sista racet innan Ski Classics drar vidare för sin avslutningsturné i Norden.

Marcialonga gick inte helt så som jag hade önskat, jag hade förhoppningar om att kunna vara med och köra om tredjeplatsen, det hade inte min kropp riktigt formen eller krafterna till att göra, men så är det ibland. Men tack vare bra service och riktigt bra skidor kunde jag ändå köra i mål som sexa. Evelina kände inte heller att hon hade den bästa dagen, men lyckades ändå placera sig bra bland ungdomsåkarna och tog ytterligare poäng i jakten på den rosa ungdomströjan.

Men nog om Marcialonga, istället ser vi fram emot nästa tävling som går nu på Lördag i Cortina/Toblach. Den senaste rapporten säger att det är lite dåligt med snö och att banan nog blir nedkortad något från sina 50km till 40-45km. Förra året missade jag just denna tävling p.g.a. sjukdom, så jag har ingen aning om hur spåret är, men det blir roligt att se, och roligt att tävla igen nu, efter en helgs uppehåll!

Efter tävlingen i Cortina, blir vi som jag skrev innan kvar i Seefeld en vecka, för att ladda mot Jizerska, som avslutar tävlandet nere i Europa. Sedan blir det våran tur att få ”hemmaplan” med Vasaloppet som start på den nordiska touren, det ser vi fram emot. Men först, dags att packa väskan igen för på Torsdag åker vi tillbaka till Italien.

Ni kan följa oss på TV, Svt sänder båda loppen!

Efter ett riktigt tufft Kaiser Maximilian  Lauf, några lättare träningsdagar och massvis med soltimmar var det dags för nästa tävling i Visma Ski Classics! Denna helg var vi i Schweiz för att köra La Diagonella, Evelina lyckades snabbt vända sitt halsont från förra helgen, så på Lördag morgon stod vi båda på startlinjen, redo för de 50 km som väntade. Den största utmaningen för detta race blev inte längden på banan, branta backar eller kraftigt snöfall, nej, istället blev det en kamp mot kylan. Över tjugo minusgrader längs med stora delar av banan gjorde att man snabbt blev nedkyld, vi lärde oss nog båda två att nästa gång termometern visar dessa temperaturer blir det mera kläder på!

Men hur som hellst, det kalla vädret gjorde att förutsättningarna var kanonfina, hårda fina spår och vackert väder. Vi var en ganska stor grupp med tjejer som höll ihop de första 10-15 kilometrarna. Därefter sprack det upp lite i mindre grupper. Sista halvan av loppet körde jag om placeringarna 4-6 och slutade 5:a efter att ha fått spurtstryk de sista metrarna. Evelina körde i mål som 10:a och bästa ungdoms åkare, och började direkt knapra in poäng för den rosa ungdomsvästen!

Efter loppet körde vi direkt tillbaka till vårat tillfälliga hem här i Seefeld, nästa helg väntar Marcialonga. Det svåraste i veckan blir nog att ta det lugnt och återhämta sig! De otroligt vackra miljöerna, de perfekt preparerade skidspåren, alla fina turer och solen bara skriker kom och åk skidor! Man vill bara ut och åka hela tiden, hur mycket och hur länge som hellst. Men var det något jag lärde mig från förra säsongen så var det att för mycket träning mellan tävlingarna gör att man tappar den där extra växeln att lägga i när det behövs på tävlingarna och den vill jag inte vara utan!

Så för att ändå njuta av vårvinter som visar sig här nere utan att träna ska vi idag ta liften i uppförsbackarna och bara glida utför. Vi ska passa på att ta en vända till Rosshutte och åka lite slalom, det kommer bli väldigt kul och härligt!

Just nu befinner vi oss i Seefeld två av teamets åkare gick maximilian lauf här i Seefeld igår. Emilia gjorde ett jättebra lopp och slutade 5:a hon var väldigt nära att nå pallen, nästa gång gör hon det:) Eva gick sitt första långlopp och gjorde också en jättebra insats i de tuffa förhållandena som var. Extremt mycket nysnö gör att det blir långa åktider på de 60 km som avverkades.

Själv vaknade jag upp med en svidande hals på tävlingsdagen. Alltså denna säsong har verkligen inte gått min väg hittills, först en axelskada, sedan magsjuka och nu hals ont. Jag känner mig som världens sämsta människa. Men jag har verkligen inte kunnat rå för det. När ska det vända???! Har aldrig upplevt en sådan problemfylld säsong under senioråldern. Men jag ska ta mig ur detta och komma starkare tillbaka. Det är många fina lopp kvar och jag hoppas innerligt att detta vänder på ett par dagar och att jag kan tävla till helgen när det är la diagonela. Efter Mikaelas bortgång har jag blivit väldigt noggrann med att inte träna eller tävla om jag är sjuk. Tidigare körde jag bara på och tänkte ”äh det är inte så farligt bara kör, inget kan hända” men efter hennes bortgång lärde jag mig att det kan vara riktigt farligt att träna/tävla med en infektion i kroppen. Hur gärna man än vill så måste man lyssna på kroppen. Jag skulle aldrig tveka på att träna eller tävla om det inte var något lurt i kroppen. För mig är det inte det lättaste att ta beslutet att inte starta på tävlingsmorgonen men jag är så glad över mig själv att jag tog beslutet att inte köra igår för man vet aldrig vad de hade kunnat få för konsekvenser för framtiden. Det är trots allt bara en tävling och det kommer fler lopp. Det är bara jag som kan känna hur min kropp mår. Nu håller jag tummarna för att jag också snart kan komma till start.

// evelina

Imorgon börjar vi vår resa er mot Seefeld och nästa lopp i Visma ski Classic. För mig blir det min första start i långlopps cupen och det ska bli väldigt spännande! Lite nervöst såklart, men kul och häftigt på samma gång.

Vi blir tre på start Emilia , Evelina och jag. Det har snöat ordentligt nere i Seefeldt och det ser ut att bli fina förhållanden med kallgrader. Kanske kommer det lite snö på lördag, prognosen ändrar sig hela tiden.
Nu ska sista packningen göras, imorgon åker jag och Evelina från Östersund till Stockholm och sover en natt på Arlanda. På torsdag flyger vi vidare allihop ner till München.

Håll utkik efter rosa dräkter i SVT på lördag och håll tummarna för oss! 🙂

Nu är det inte långt kvar till julafton och idag har jag köpt de sista klapparna!

Kom hem från tävlingarna i Boden på söndag kväll men en väldigt trött kropp. Under helgen, och även under hela säsongsinledningen, har kroppen känts lite seg och en ”handbromskänsla” har du funnits under tävlingarna. Det är trist när man vill så mycket men inte riktigt får ut det. Jag hoppas att lite julledighet ska göra att jag känner mig som vanligt snart igen!
Jag kommer fira jul hos mina föräldrar nere i Linköping och det är alltid ett pussel vad man kan träna där och inte. Är det för mycket grus för att åka rullskidor? Finns det konstsnö någonstans? Eller blir det löpning och alternativ träning? Blir inte hemma allt för många dagar pga detta. Åker sedan tillbaka till Östersund för att ladda inför mitt första lopp i Ski Classic för säsongen. 14 januari smäller det i Seefeldt och Kaiser maximilian Lauf- ska bli toppen kul!

Precis som Evelina redan har berättat för er hade vi lite otur i Livigno, inte så lite heller egentligen, vi kände oss nog mer döda än levande i några dagar, men lika fort som vi blev dåliga, blev vi också bättre.

Så några dagar, några träningspass och några måltider efter de sista uttömningarna stod vi återigen på startlinjen. Jag, Evelina och Claes körde Vålådalen Classic Ski Marathon, 42 km, i Vålådalen, i Söndags. På grund av lite regnväder blev det en varvslinga, 1 varv på en 5km-bana och sedan 5 varv på en 7.5km-bana. Med de vintrarna som varit de sista åren var detta ändå lite av en lyx, en bana på 5 km eller mer hör inte till vanligheterna och att bara behöva räkna till sex varv, det klarar man även om man är trött. Så en stor stjärna till arrangören som hade fixat en väldigt fin bana, med otroligt fina spår.

En stor stjärna får också Claes, som blev bäst av oss SkiProAm-åkare. Jag får nog sluta ta med han på mina träningspass nu så att han inte blir allt för bra, eller så får han helt enkelt agera lok på våra intervallpass hädanefter.

Jag slutade på en tredjeplats och Evelina på en sjätteplats, vann gjorde Astrid Öyre Slind före Sara Lindborg, så motståndet var inget att klaga på. Jag hade hoppats på att kroppen skulle varit lite piggare, men nu var det inte så och jag fick i allafall med mig en bra tävling, vilket känns viktigt nu när vi börjar komma längre och längre in i säsogen.

I brist på långlopp här i närheten kommande helg tar jag mitt pick och pack och åker till Boden för att köra den Svenska cupen, 10km klassiskt, sprint och 10km skate väntar där. Sprint och skate var nog ett år sedan jag körde sist, så då är det väl dags att köra det nu!

Därefter blir det lite tävlingsledigt över julen, lite tid till att göra de sista förberedelserna innan vi åker ner till Seefeld och drar igång Ski Classics igen!