Västbranten upp 2017

Sommaren kom äntligen och solen värmde när 2017 års upplaga av Västbranten upp arrangerades på Idre Fjäll igår.

Starten gick från tunnelbacken och upp via västbacken till Charlies Restaurang och sedan klätterettappen upp till målet på toppen vid Restaurang Utsikten. Bra kämpat!

Vi tackar Idre Fjäll och alla som ställde upp så att detta åter blev succé. Många ser fram emot att slå sin egen tid nästa år. Vi ses i backen och ha en fortsatt trevlig sommar!

Här är resultatlistan.

 

Här är några bilder från dagen.

 

 

 

full fart..

Dagarna har rullat förbi i en rasande fart. Förra veckan var jag och Hedda i Åre och tränade några dagar. Det är så lugnt och skönt att komma dit och inget som stör utan bara fokus på träna, äta och sova. När man är hemma kan det lätt bli massa måsten som ska göras eller jobb.. Jag jobbade en del i våras och tänker jobba till hösten  när jag drar ner på träningen en aning men nu under sommaren tog jag inte på mig något jobb. Hur som helst så hann vi med ett stavgångsintervallpass, impulspass på rullskidorna och jag sprang en del fjällturer (hedda är skadad och kan inte springa så jag fick springa själv). Tycker det är väldig bra att springa/gå upp på skutan och sedan ta liften ner, för att spara på knäna osv samtidigt som man får plocka massa höjdmeter. Vi avslutade i fredags med att köra frösötornet, pappa ställde upp och skjutsade det blev 5 vändor upp. Jag stakade tre gånger upp och två med digonal, systrarna körde skate. Hedda fick vänta några sekunder på toppen av backen men det går att få det ganska jämnt genom att ha olika rullmotstånd på rullskidorna. Min yngsta syster åkte på tävlingsrull och det gör att hon hängde med och körde ifrån mig som staka. (Backen tar drygt 10 minuter.)  I lördags hade vi träningsdag med klubben och körde 9 mil stakning, jag väggade på slutet och har varit lite sliten sedan dess. Det gick fort periodvis av passet och det i kombination med mycket timmar och två tuffa fartpass tidigare i veckan gjorde att jag fick slita delar av passet. Märker verkligen hur mycket energi ett sådant pass kostar.. Som tur var hade vi ett bullstopp Bredbyn där det serverades nybakade kanelbullar och massa andra gosaker.

 

Suddiga bilder från intervallpasset i fredags, pappa satt i bilen och filma därav kvaliten.

Ramsau, där tiden går av sig själv

Sedan tre dagar tillbaka befinner jag mig i Ramsau tillsammans med Claes. Här har jag varit två gånger tidigare  och kommer garanterat tillbaka flera gånger. Ramsau ligger i de Österrikiska alperna, mitt emot det kanske mer kända Schladming. Jag älskar denna plats och det är så enkelt att få till bra och mycket träning. Tiden bara går av sig själv på detta underbara ställe.

Träningsmöjligheterna här är som sagt helt otroliga. Långa serpentinvägar slingrar sig uppför bergen och passar utmärkt för långa intervalldrag på rullskidorna. Vill man åka på en rullskidsbana finns det de också. Det bästa är nog ändå alla vandringsleder som går bland bergstopparna. Här kan man springa olika rundor varje dag och plocka hur mycket höjdmeter som helst. Det går även att åka skidor på glaciären här. Vid denna årstid blir det dock väldigt mjuka spår tidigt på förmiddagen. Så detta år har jag inte ens med skidorna. Är man däremot här på hösten är spåren helt fantastiskt bra hela förmiddagen. Men som sagt valde jag att bara köra barmarksträning denna gång.

Hittills har vi hunnit med två långa turer i bergen, det ena med skidgångstavar och det andra utan. Idag körde vi ett hårt pass med stakning, från dalen upp till toppen. Det var riktigt brant och i vissa serpentinsvängar stod det nästan helt stilla. Men efter många stavtag och en hel del mjölksyra kom vi till slut upp. Innan vi gav oss ut på eftermiddagens löptur tog vi en vända till Ramsau Beach. Det var välbehövligt för att svalka av sig lite. Det är närmare 30 grader varmt på dagarna, men jag klagar inte utan fortsätter att njuta av vädret, träningsturerna, bergen och sällskapet!

balans

Som jag nämnt i tidigare inlägg har sommarträningen hittills känts bra för mig. Jag har satt pers efter pers. Förra veckan var det Offerdalsmilen. Jag hade tränat mycket och kände mig trött när jag stod på starlinjen men tänkte att  jag bara skulle få till  ett bra pass. Men när startskottet gick så kändes det helt plötsligt mycket bättre och jag slutade 3:a på tiden 37.43 på en ganska kuperad mil. Så det är jag nöjd med. Jag trodde inte jag skulle gå under 38 min utan att deffa så det känns bra, det finns mer att ta av. Jag vet att det är väldigt länge kvar till säsong och att det inte behöver betyda något för skidåkningen i vinter hur jag springer på sommaren. Men det är skönt att känna att kroppen tar åt sig träningen och att jag utvecklas för varje pass och inte är i en nedbrytande fas hela tiden. Förra året hade jag tränat ungefär lika mycket/hårt inför Offerdalsmilen och vägde detsamma. Då sprang jag på över 41 min.. Jag tycker att det är lite intressant att det kan skilja så pass mycket på en tränad person och vad är det som gör det? För jag hade tränat bra förra året också. Är det så att när kroppen är i balans så presterar man som bäst och hur gör man för att vara kvar i peak perfomence och inte tippa över kanten..? Som pappa sa till mig ”träna hårt,vila hårt” ”Träna lätt, vila lätt” och det ligger något i det..  Igår var jag ute på en långlöptur i fjällen och efter den fick jag lite senknarr i utsidan av foten..Så himla typiskt att det skulle komma nu.. Hade tänkt springa st olav i veckan. Men nu får jag istället ha is i magen och köra alternativ träning, kommer  bli mycket skierg, bålstyrka och paddling närmsta dagarna så hoppas jag att det försvinner på några dagar.

/Evelina

 

 

En midsommarhälsning

Idag skickar jag en midsommarhälsning från ett underbart Hälsingland. Sedan några år tillbaka har jag firat mina midsomrar här. Ett väldigt vackert ställe vid Florsjön, en liten sjö mellan Söderhamn och Bollnäs, där Claes föräldrar tidigare hade en stuga men nu mera har byggt hus. 

Vi kom hit redan igår och installerade oss i gästhuset på stranden, bara någon meter från vattnet. Så imorse vaknade jag till måsarnas skrikande och vågorna mot stranden. Efter frukost åkte jag och Claes ut på ett stakpass, påhejade av Claes bror på fyrhjuling, jagade vi varandra i olika intervaller runt sjön. Det var varmt, svettigt, jobbigt och kul. Lagom till vi var klara hade min familj också hunnit anlända. Så efter att ha bangat ett dopp i sjön, blev det istället dusch och en riktigt god sommarlunch med sill, paj, lax, bröd, gubbröra och massa annat gott.

Eftermiddagen har vi ägnat åt kanotpaddling, krocket, promenader, lite solande och så ett styrketräningspass. Så nu ser jag fram emot en grillmiddag och kanske en tur med flotten om vädret tillåter.

Hoppas ni också har en underbar midsommar och njuter av nuet!

låg träningsvecka med Evelina

Förra veckan tog jag upp hur en hög vecka i  träningen kan se ut för mig. Så nu tänkte jag dela med mig av hur en låg vecka kan se ut. Givetvis så ser hög respektive låg veckorna olika ut beronde på vilken tid på året vi är i. Under juli månad så är hög veckorna upp mot 25h och en enstaka vecka upp mot 30h medans på sen höst runt 20 h. Även låg veckorna ser olika ut men under sommaren ligger de mellan 15-17h. Däremot lägger jag in en återhämtningsvecka under 10 h i slutet av sommaren. Jag perriodisera träningen genom att köra varannan vecka hög och varannan vecka låg. Jag försöker tävla några gånger under sommaren. Tävlingar är ett bra sätt att driva upp pulsen på och man får ett bra svar på hur kroppen svarar på träningen. Senast var i tisdags då sprang jag vårruset här i Östersund. Det gick bra och jag sluta 3:a och satte nytt pers.

Mån: FartA3 på banan stakning 15min*5  ef:a1 2h löpning

Tis styrka + A1 stakning 2h med impulser

Ons: Fart Löpning på banan 1000m*10 1:30  ef:Rka1 på banan 2.00

Tor: vila

Fre: Fart fröstornet stakning/klassiskt (varannan gång stakning) 10min*6 2:00h   ef: RfA1 2:00h

lör: Långtur/fjälltur löpning 3:00 h   ef: styrka med imp i stakmaskinen.

Sön: vila

Prispengar speglar synen på prestation

I veckan fick jag reda på att Blink Classics, en av deltävlingarna i rullskidornas långloppscup har valt att fördela prispengarna på ett väldigt ojämlikt sätt.

Blink är en stor rullskidsfestival i Norge med flera olika lopp där Blink Classic 50/60 är ett av dem. Festivalen brukar locka en hel del åkare, flera av dem är åkare från längdskidslandslag runt om i världen. Med andra ord är detta en stor och känd tävlingsvecka som får mycket uppmärksamhet.

Det sätt det har valt att fördela prispengarna mellan dam och herrklassen  gör att det skiljer 60000 NOK mellan herr och damsegraren.

Det är stora skillnader på varje placering mellan herr och dam klassen, andra platsen ger 40000 NOK till herr och 10000 NOK till dam, tredjeplatsen ger 15000 NOK till herr och 5000 NOK till dam. Även vid spurtpriserna skiljer det mellan klasserna, herrarna kör hem 15000 NOK för ett spurt pris och damerna 5000 NOK. då det är fyra spurtpriser och prispengar till de tre första blir den totala skillnaden mellan klasserna 140000 NOK(Herrklassen 190000 NOK totalt, Damklassen 50000 NOK totalt).

Även förra året var det så här. Då gick en av de åkarna ut och ifrågasatte detta. Det verkar dock inte varit något arrangören tagit till sig och gjort något åt. Ett argument till den skeva fördelningen har varit att deltagarantalet varit så mycket lägre i damklassen.

De har helt rätt i att antalet deltagare i damklassen har varit långt mycket färre än i herrklassen. Men ska det göra segern mindre värd? De bästa damerna lägger ned lika mycket tid och engagemang i sin sport som herrarna. Ska de då inte få samma summa prispengar som herrarna? De som ställer upp och placerar sig i toppen kan inte hjälpa att fler inte kom och ställde upp.

Att från arrangörshåll göra så här stora skillnader mellan dam och herrklassen i prispengar känns inte rätt. Det signalerar att man värdesätter prestationerna väldigt olika. Jag tror att det kan leda till att färre faktiskt ställer upp i tävlingen. Så att dra ned prispengarna i damklassen, och sedan rättfärdiga det genom att skylla på få anmälningar känns fel. Kanske är det så få anmälda i slutändan just därför.

Ett sätt att fördela pengarna utan att värdera prestationer, skulle isåfall vara att dela ut samma prissumma till samma placering i både dam och herrklass. Men reglera antalet som får prispengar utifrån antalet anmälda.

En träningsvecka med evelina

Denna vecka tänkte jag dela med mig av hur en högträningsvecka under sommaren kan se ut för mig. Nästa vecka kommer hur en lågträningsvecka ser ut. Jag försöker att periodisera träningen genom att köra varannan vecka hög och varannan vecka låg. Högveckorna har jag två intervallpass, ett i stakning och ett intervallpass i löpning eller älghuffs. Intervallpassen varierar jag olika typer av intervaller. Ett intervallpass kan ha allt i från 30min drag till 1 min drag beronde på vad passet har för syfte. Under högveckorna har jag oftast ett riktigt gympass men lägger även in ett bålpass hemma på golvet eller i redcore. Rullskidpassen lägger jag till största del på rullskidbanan när jag är i Östersund. Nästa vecka kommer en låg vecka och tips på styrkeövningar!

Mån: Fart stakning (Frösötornet) 10 min*5 2.00  Eftermiddag: LöpA1 2.00

Tis: styrka + stak 1.30-2.00  eftermiddag: RfA1 2.00

ons: A1 stak med impulser 2.o0  Eftermiddag: Löpning a1 2.00

Tors: A1 långpass stakning 4.00

Fre: fart älghuffs 6*6min (avslutar med sprättande och ryck) 1:30 ef: bålstyrka + A1 rk 1.00-1.30h

Lör: A1 långtur löpning i fjällen 4.00 h

Sön: vila

 

En skola i långlopp del 4 Material och utrustning

Då var det då dags för det sista inlägget i långloppsskolan. Denna gång kommer det att handla om material och utrustning. På denna front kan man väl säga att utvecklingen har gått riktigt snabbt de senaste åren. Nu finns skidor speciellt framtagna för stakning, flyttbara bindningar och en hel uppsjö med vallor att välja mellan.

För att skriva detta inlägg har jag tagit en massa hjälp av Claes, min sambo, som har varit med och vallat åt teamet nu i två år. När det gäller material och utrustning måste jag nog erkänna att jag inte är helt insatt. Till träning vallar jag själv, men vid tävling lämnar jag allt ansvar till Claes. Precis som med träning och kost finns det flera sätt att tänka och göra på även när det gäller utrustning och material. Det som jag kommer att skriva här är hur vi tänker och gör, vad vi har lärt oss och vad som har fungerat bra utifrån våra erfarenheter.

Skidor
Som jag skrev i inledningen finns det idag speciella skidor framtagna för att staka på. Då eliten i långloppen och allt fler elitmotionärer väljer att köra på blanka skidor utan fäste, finns det rena stakskidor att köra på. Det som skiljer en stakskida från en ”vanlig skida” är geometrin ovantill på skidan, snokens och bakdelens utseende, skidans tjocklek, spann och tryckpunkter. Skidan är tjockare på framdelen, då det ligger mer tryck där då man stakar uppför. Toppen har rätats ut för att öka glidytan. Här är en jättebra film som förklarar detta https://www.sportwinacademy.se/artists/#/stakskidor/. Denna typ av skida vallas alltså bara med glidvalla och används då man väljer att staka hela loppet. Man kan såklart också använda en vanlig skida som stakskida. Det man gör då är att slipa hela skidan så att den uppruggade zonen för fäste försvinner. Den uppruggade zonen skulle annars ligga i snön och skapa ett sug. Men när det slipas plant kan hela skidan glidvallas och suget försvinner då. Men som sagt var finns det egenskaper som är unika för stakskidan som är fördelaktiga vid stakning som en vanlig skida saknar. Men vill man åka med fäste ska man såklart ha en vanlig klassisk skida och inte en stakskida.

Vare sig man har vanliga skidor eller stakskidor är det viktigt att de har ett bra belag. Elitåkare har flera par skidor som går i olika fören. Belagen och skidorna skiljer sig åt för att passa i olika fören. Vissa par går i riktigt kalla och hårda spår, andra par i blöta eller mjuka spår. En skida slipas för att passa i speciella fören och för att vara plan i belaget. Det man gör vid en slipning är att plana skidan och lägga en struktur i belaget. denna struktur justeras efter vilket före man vill att skidan ska gå i.

Många säger att just själva skidan är av störst betydelse för hur bra den glider. Vilken valla du lägger på den är  av mindre betydelse. Så det gäller att hitta en bra skida, då har man en bra grund att utgå ifrån.

Stavar
Det finns stakskidor, men det finns inte stakstavar. Samma stavar används på traditionella lopp och långlopp. Det man däremot kan laborera lite med är stavlängden. Nu mera finns det i och för sig ett tak på maxlängd som säger max 83% av kroppslängd mätt med pjäxorna på och till remmens infästning i staven. Jag tror de flesta av långloppsåkarna ligger på eller i alla fall väldigt nära den gränsen. Jag är inte helt insatt i biomekaniken bakom valet av stavlängd. Men det jag vet är att många tycker att de har störst fördel av långa stavar när de stakar uppför men inte vid plan åkning. Här gäller det nog att testa sig fram och hitta en längd man tycker passar bra. Jag åker med samma längd vid stakning och vid klassisk åkning. Men vissa väljer längre stavar om de ska staka.

Pjäxor
Vad det gäller pjäxor ser det lite olika ut bland åkarna. Åker man med fäste så åker man såklart med en klassisk pjäxa. Är det däremot ett lopp där man ska staka, väljer vissa att köra i skate eller pursuit/skiathlon-pjäxor(pjäxa framtagen för skiathlon/pursuit, liknar en skatepjäxa men har en mjukare sula). Jag kör alltid i klassiska pjäxor, men även här gäller det nog att testa sig fram vad man själv trivs bäst med.

Valla
Det finns som sagt väldigt mycket vallor att välja mellan. Det kan därför vara bra att välja ut några märken och lära sig dem riktigt bra. Det blir mycket att hålla reda på, om man ska ha alla vallor, i alla märken och serier. Så välj ut 1-3 märken och lär dig dem, det kommer underlätta en hel del.

En av de stora utmaningarna med att valla till ett långlopp, är att föret hinner ändra sig under loppets gång. I starten kan det vara kalla hårda spår, medans det vid målgång kan vara riktigt mjukt och blött. Så här får man ibland göra ett val, vart är det viktigast med bäst glid/fäste. Ibland kanske man får göra en kompromiss och välja något som går jämt över hela sträckan, men som inte är det allra bästa på alla delar av banan.

Inför tävling lägger våra vallare i de flesta fall ett paraffin i botten, sedan ett pulver. Beroende på förhållanden och vilka skidor man valt, använder de också rillar för att jobba med skidans struktur.

Om man väljer att åka med fästvalla och vill att den ska hålla hela loppet är det viktigt med en bra grund. För att få till det ruggas fästzonen upp, sedan läggs ett grundklister eller ett grundvax. Det får sedan stå och bli riktigt hårt över natten. På morgonen inför tävlingen, läggs den aktuella fästvallan.

Sammanfattning

Material och utrustning är en viktig del i prestationen. För att få till bra material och utrustning krävs en hel del tid. För att ett par skidor ska gå bra, behöver man jobba med dem. Dels kan det behövas några vallningar innan de kommer igång. Sedan är det också viktigt att ta hand om dem under säsongen, mellan träning och tävling. Att ta hand om dem innebär att de inte står i flera veckor med gammal fästvalla, eller utan paraffin. Skidorna behöver lite kärlek för att gå riktigt bra. Så för att få till ett par riktigt bra skidor krävs det att man lägger ned lite tid.

Vad det gäller stavar och pjäxor är det inte alls samma procedur, här handlar det istället om att hitta något man trivs med. Att testa en ny stavlängd eller en ny pjäxa på ett långlopp för första gången kan vara dumt. Testa i så fall på träning först så du vet att det känns bra!

Sen var det ju det här med valla. Visst kan man läsa sig till en hel del, men det bästa är nog även här att testa. Ju mer du vallar och ju mer du provar, desto mer erfarenheter får du. Det kommer att göra dig säkrare. Begränsa dig också till några vallamärken, det gör att du får bättre koll på vad som fungerar när.

 

 

Bemer3000

När vi ändå är inne kring vila/återhämtning så kan jag forsätta på det spåret. I veckan sprang jag två löptävlingar, i tisdags sprang jag hällrace i Offerdal dryga 3 km och över 300 höjdmeter. Det är nog bland den jobbigaste tävling/testet jag gör. Det är mycket uppför men ändå inte så att man kan gå.  Det bästa är att det är ett väldigt skonsamt test i och med att det är mjukt underlag och bara uppför. Det blev en riktig syrafest och jag persade. Väldigt effektiv kondistionsträning, 20 min och man har fått sig ett flåsigt och tufft pass. Det har blivit en del tester i vår. Körde maxtest för ett par veckor sedan och därefter var jag med i en intressant stakstudie där de kollade hur mycket mer energi det krävdes att ligga först kontra att ligga bakom vid stakning.

I torsdags var det spring en mil vinn en bil i Östersund. Det var ett starkt startfält med många starka långloppsåkare, traditionellaåkare, skidskyttar och löpare på startlinjen. Jag kände mig väldigt stum på uppvärmningen så jag körde bara lite lätt jogg för att inte dra på mig mer ”syra”. Det visade sig vara ett bra koncept. Slog till med ett nytt pers på 38.12 och löparvädret var väl inte det bästa.. Riktigt Östersundsväder med 4 grader, blåst och västanvind från fjällen. Jag är iallafall nöjd och det känns som kroppen äntligen är i bra balans… Slutade 4:a bakom starka Yoie, Bettan och Hedda. 10 km asfalt sliter rätt hårt på vader, hälsenor och ligament. Jag tycker att bemer3000 är ett jättebra komplement för att påskynda återhämtningen eller jag inbillar mig det iallfall. Bemer arbetar på cellnivå och aktiverar kroppens eget självläkande system.
Den  påskyndar återhämtningen, ökar blodgenomströmningen, skapar ett starkare immunförsvar och snabbare läkning.

Bemer är en madrass som man ligger på och ställer sedan in själv vilket program man vill köra. Jag kör oftast 8-12 min några gånger i veckan. Det ersätter inte massage men är ett bra komplement. Den är förhållandevis enkel att pack ihop och ha med sig.