Efter säsongens sista lopp i Levi så har jag tagit det lugnare med träningen. Jag tror det är viktigt att ha en liten återhämningsperiod så att kroppen är pigg och fräsch i början av maj. Att släppa träningen och göra helt andra saker tycker jag kan vara svårt men jag tror att det är bra. Jag har verkligen försökt njuta och laddat batterierna nu när träningsbelastningen varit låg. Under påsken blev det dock en hel del fjällturer både med skidor och skoter. Vi packade med varmakläder och matsäck. Mamma hade gräddat frasvåfflor, kokat hemgjord blåbärsoppa och kanelbullar. Maten smakar helt klart bäst ute. Helst åkt ett par timmar skidor innan. Hur som helst så var påsken väldigt härlig och precis så jag ville ha den. Trots att jag inte tränat alls mycket så har dagarna russat förbi ändå. Jag har passat på att jobba lite mer nu under april månad. I mitten av nästa vecka åker jag upp till Hedda i Åre för att åka fjällturer. Hoppas verkligen vädret blir bättre än vad det varit senaste dagarna. Tanken är att jag ska vara där och träna på bra några dagar och sedan åka ner till Stockholm ett par dagar. Hoppas kunna hålla i bra skidåkning varvat med lite löpning fram till mitten av maj. Förra året har jag för mig att vi åkte skidor fram till 15:e maj, så hoppas på något liknande i år. Jag tror att det är bra att hålla i skidåkningen sålänge det är bra förhållanden. Jag tycker att man blir väldigt stark av långa lugna turer på fjället under våren. Jag ser ingen anledning till att plocka fram rullskidorna sålänge det finns snö och bra förhållanden.

I veckan var jag iväg och tog ett HB-värde. Jag försöker hålla koll på mina blodvärden med jämna mellanrum för att se så att jag har bra värden. Förra hösten körde jag ner hb-värdet till 108 vilket inte är optimalt i en konditionsidrott.  Jag kunde inte få ihop evaktionen, jag åt järn-tabeletter men hade ändå ett hb på 108? Det visade sig lite senare att jag hade b-12 brist vilket gör att kroppen inte tar upp järnet.. Allt hänger verkligen ihop och kroppen måste vara i balans för att prestera på topp. I konditionsidrott är det extra viktigt att ha både bra järnvärde och HB-värde eftersom att järnet binder till hemoglobinmolekylen som hjälper till med syretransporten i blodet som är viktigt för att kunna få ut maximalt vid prestation. De flesta jag träffar på säger att det räcker med en varierad kost för att hålla blodvärdena och även andra vitaminer och mineraler inom referensvärdena… För mig funkar det inte och framförallt inte under tuffa träningsperioder. Jag dricker nu mer blutsaft och tar mindre med järtabletter. Blutsaft funkar väldigt bra för mig då den innehåller massa vitaminer som gör att kroppen tar upp järnet bättre.

Säsongen har rullat på och det återstår endast två tävlingar i ski classics. Till helgen väntar Reistadlöpet uppe i norra Norge och helgen efter i Levi i norra Finland. Det känns lite vemodigt att det endast är två lopp kvar av denna säsong. Säsongen har gått så himla fort mend det gör väl det när man har kul!! När jag står på startlinjen i november och ska tävla så känns det som att det är många lopp och att säsongen är lång. Men jag tycker tiden och alla loppen går så himla fort framförallt efter jul. Det bästa som finns är att tävla och träna så därför upplevs det nog som tiden bara rusar förbi. Jag känner att jag inte fått till något riktigt panglopp än utan formen och åkningen har varit ganska jämn hela säsongen. Men helgens tävling i Åre kändes bättre än tidigare lopp så förhoppningsvis kan jag få till en bra avslutning de två loppen som är kvar. Jag tar med mig många lärdomar och erfarenheter hittills från denna säsong bl a att långloppen sliter mer en vanliga traditionella tävlingar som oftast bara är 30 min åkning för oss tjejer, att det kan vara bra att lyssna på kroppen och inte bli slav under ett träningschema osv. Efter Årefjällsloppet så tog jag över ledningen i ungdoms klassen så nu ska jag gör allt jag kan för att behålla den rosa västen säsongen ut. Jag missad en hel del lopp pga sjukdom så trodde ett tag att det var kört att ta ikapp de där poängen som skiljde oss åt. Men det var det inte.  Det kommer bli sååå kul och spännande de två loppen som är kvar!! Efter Levi blir det lite säsongsvila, (kanske åker nått lopp här hemma om kropp och knopp känner för det),  utvärdering och massa fjällturer innan jag drar igång det nya träningsåret. // Evelina

Just nu befinner vi oss i Seefeld två av teamets åkare gick maximilian lauf här i Seefeld igår. Emilia gjorde ett jättebra lopp och slutade 5:a hon var väldigt nära att nå pallen, nästa gång gör hon det:) Eva gick sitt första långlopp och gjorde också en jättebra insats i de tuffa förhållandena som var. Extremt mycket nysnö gör att det blir långa åktider på de 60 km som avverkades.

Själv vaknade jag upp med en svidande hals på tävlingsdagen. Alltså denna säsong har verkligen inte gått min väg hittills, först en axelskada, sedan magsjuka och nu hals ont. Jag känner mig som världens sämsta människa. Men jag har verkligen inte kunnat rå för det. När ska det vända???! Har aldrig upplevt en sådan problemfylld säsong under senioråldern. Men jag ska ta mig ur detta och komma starkare tillbaka. Det är många fina lopp kvar och jag hoppas innerligt att detta vänder på ett par dagar och att jag kan tävla till helgen när det är la diagonela. Efter Mikaelas bortgång har jag blivit väldigt noggrann med att inte träna eller tävla om jag är sjuk. Tidigare körde jag bara på och tänkte ”äh det är inte så farligt bara kör, inget kan hända” men efter hennes bortgång lärde jag mig att det kan vara riktigt farligt att träna/tävla med en infektion i kroppen. Hur gärna man än vill så måste man lyssna på kroppen. Jag skulle aldrig tveka på att träna eller tävla om det inte var något lurt i kroppen. För mig är det inte det lättaste att ta beslutet att inte starta på tävlingsmorgonen men jag är så glad över mig själv att jag tog beslutet att inte köra igår för man vet aldrig vad de hade kunnat få för konsekvenser för framtiden. Det är trots allt bara en tävling och det kommer fler lopp. Det är bara jag som kan känna hur min kropp mår. Nu håller jag tummarna för att jag också snart kan komma till start.

// evelina

Nu är jag hemma i Östersund igen efter några fantastiska dagar på Idre fjäll tillsammans med teamet. Vi har hunnit med många bra pass och fått bra med skidvana. Känner mig inte längre som bambi på hal is. För min egen del har det blivit många stakpass, eftersom att jag behöver utveckla stakningen mer. Men genom att jag stakat mer känner jag att jag inte bara utvecklat stakningen utan även skaten. Jag orkar nu köra mycket längre upp i backarna på treans växel än vad jag gjort tidigare trots att jag skateat mindre. Spåren på Idre fjäll har varit i världsklass för att vara slutet på oktober, nypistat 4 km långt spår varje morgon, inte en sten i spåret, sol och förhållandevis lite folk. De enda som var där samtidigt som oss var landslaget och skidskyttarna och några få klubbåkare. Det gjorde att man kunde åka i sitt tempo utan att det var en kö runt spåret.

Innan jag åkte till Idre så gjorde ÖP (Östersunds posten) en intrevju med mig, den kan ni läsa om här: http://www.op.se/skidsport/langdskidor/evelina-bangman-om-nya-teamet-som-bara-satsar-pa-tjejer-och-om-att-aka-med-vm-medaljoren

Här i Östersund har de lagt ut ca 2,5 km långt skidspår men jag ska försöka ta det lite lugnare med träningen även fast spåren ser helt gudomliga ut, vilan är minst lika viktig som träningen. Passar bra att komma hem och lägga sig på Bemern. Det är en madrass som ökar blodcirkulationen och påskyndar återhämtmingen. Nu är det bara cirka tre veckor kvar tills det brakar loss med säsongspremiären i Bruksvallarna. För min del är inte det den viktigaste tävlingen vilket är skönt. Jag åker oftast bäst när det är lopp som är lite mer avspänd stämning runt omkring och det tycker jag inte brukshelgen är men det är skönt att få lopp i kroppen och komma in i tävlingssäsongen. Även om tävlingarna egentligen drar igång mer efter jul. Får se om jag kör alla tre loppen eller om jag nöjer mig med 10 km klassiskt på lördagen.

I söndags passade jag på att åka till Vålådalen där de fått till 3 km långa skidspår, det var helt fanastiska förhållanden för både skate och klassiskt. Strålande sol och minus grader i luften gjorde att jag bara åkte och njöt hela passet, det var som en fin vårdag. Denna vecka blir det lite lugnare på träningsfronten eftersom att teamet samlas och har läger nästa vecka på Idre fjäll. Det ser jag verkligen framemot, att få träffa alla och få träna tillsammans! Älskar verkligen att vara på läger och bara träna, äta, sova och inte ha något annat som kan störa.

Det går inte att undgå det som hänt i Norge, två av världens bästa skidåkare har fastnat i en dopingkontroll. För mig blev det verkligen en chock och att Norge som land skulle åka dit var det sista jag velat tro. Jag har alltid varit ett fan över Norge och deras skidbredd med duktiga skidåkare, men med två dopingfall på kort tid gör att jag tappat  förtroendet. Nu kommer jag inte bära min norska mössa med stolhet utan jag håller mig till min svenska mössa.;) Det blir spännande att se hur de kommer straffa Johaug om hon kommer få upp emot fyra år eller om det blir ett ”mildare” straff för att det är just hon och Norge.