Det finns en trygghet i att alltid göra som vi tidigare har gjort. Att hålla sig inom ramen av det man klarar av eller har gjort tidigare gör att vi minskar risken att misslyckas. Ta dig inte vatten över huvudet eller håll dig till det du är bra på. Visst kan vi tänka och agera utefter det, men utvecklar det oss? Får det oss att bli bra på nya saker eller stärka våra svagare och starkare sidor?

Svaret på den frågan är i alla fall i mitt fall Nej. Ett väldigt konkret exempel på detta kan jag hitta på gymmet när jag kör styrketräning. En övning som jag kör varje gång är benböj. Sedan en tid tillbaka har jag kört med en och samma vikt pass efter pass. Varje gång kör jag lika många repetitioner som senast. Med andra ord gör jag exakt samma rörelse med exakt samma motstånd gång på gång. Jag kör ju denna övning för att bli strakare, för att utveckla min benstyrka. Men när jag aldrig höjer vikten stannar ju utvecklingen av. Vill jag utvecklas och bli strakare krävs ju att jag utmanar mig själv. Testar att höja vikten, eller köra fler repetitioner. Istället för att göra det har jag blivit bekväm, jag lastar på en vikt jag vet att jag klarar av, genomför den och så är det gjort. Risken att jag misslyckas är liten och jag har en trygghet i att det är lagom tungt för att jag med största sannolikhet klarar av att genomföra det.

Att utmana sig själv gäller inte bara styrketräningen och inte bara träning. I mitt fall blir det enkelt att översätta utmaningar och utveckling till träning. Men det kan lika gärna handla om annat vi vill utvecklas inom. Kanske är det matlagning, renovering, kroppskontroll, tankeförmåga vad vet jag. Men gemensamt för allt är att vi behöver utmanas för att utvecklas.

Jag tror någonstans att rädslan för att misslyckas gör att vi inte utmanar oss. Tänk om jag inte klarar av 5 kilo mer i benböj, eller om jag inte klarar av att laga den maträtt jag ger mig på, inte löser det svåra sudokut eller ramlar när jag försöker stå på händer. Ja, tänk om. Det skulle kunna hända. Men det skulle också kunna vara så att det går bra. Det är då vi utvecklas. När vi vågar prova och utmana oss. Ibland kommer man lyckas och ibland kommer man misslyckas, för att senare lyckas. Det enda man kan veta säkert innan är att om jag aldrig provar så kommer jag aldrig att lyckas eller utvecklas.

I elitidrotten är detta ständigt närvarande. För att nå upp till mina mål krävs det att jag utvecklas och blir bättre. Jag behöver både utveckla mina starka sidor och mina svaga sidor. För att göra det behöver jag utmana mig själv, jag behöver lyfta vikter jag inte gjort förut, köra längre pass än vad jag gjort förut, staka i tuffare terräng än förut, lära känna min kropp och mina tankar bättre än förut.

Jag har turen att ha personer runt om mig som stöttar mig och hejar på när jag tar mig an dessa utmaningar. Som har förståelse för att det ibland är en lång och tuff väg, men som ändå får mig att tro på det jag gör och att det är möjligt. Visst kan man ibland behöva höra att man är bra som man är och att det man gör är tillräckligt. Men det är de personer som tror på mig och får mig att vilja ta sig an utmaningarna som gör att jag utvecklas och når mina mål.

Så vad det än gäller, våga utmana dig själv, för det är utmaningarna, som i slutändan leder oss mot utveckling!