Kategoriarkiv: RUNI

Runi Wold – IT & Kommunikation

Vad är skillnaden på manligt och kvinnligt team?

I går på presskonferensen fick Annika och Solfrid frågan om hur de upplevde skillnaden på ett manligt och kvinnligt team.

Vi har diskuterat det lite i teamet och kommit fram till att det inte är någon skillnad. – Vill man bli bäst, så tränar man hårt, har en plan med sin form och är disciplinerad, oavsett om man är man eller kvinna, säger Nina.

– Men det kan vara så att det skillnad på team beroende om det är ett mixed team eller ett rent herrteam eller ett rent tjejteam, menar Lina. Det är ju de personliga förutsättningarna som ändå till sist utgör teamet.

I TEAM SkiProAm är kärnan alla i teamet. Vi har roligt och vi skapar glädje och framgång utifrån de egna starka sidorna. Vi visar hänsyn till varandra, men inte på ett mjäkigt sätt, utan det sker utifrån respekt och viljan att få fram bästa resultatet för alla inblandade, både åkare och teamledare.

Men, så klart, – vi är KVINNOR, inte träningsmaskiner. Vi gillar att snygga till oss på kvinnligt vis. Det kanske är den största skillnaden? 😉 – säger Annika med glimten i ögat.

Veckans tuffaste

Lämna ett svar

Tosseberget, Värmlands alpar, utmanade disciplin och viljestyrka idag.

Trots lite småregn och dimma var det aldrig någon tvekan om vad som skulle göras i förmiddags. Det stod ju på schemat. – Man gör det man sagt att man ska, helt enkelt, sade Sara när vi snabbt som ögat skjutsade ner henne för att påbörja en ny klätteretapp.

Det här var veckans tuffaste träningspass. En kamp mot mjölksyra och lungkapacitet. En backe, som på vissa ställen är så brant att vi nästan fick svindel när vi gick ut ur bilen för att fotografera. Att ens klara den en gång skulle räckt för många. Våra tjejer ”forsade” uppför – 4 gånger.

Vi är även mycket imponerade och tacksamma för det hänsyn och stöd som visades oss av Tossebergets gäststuga, arbetande timmerbilar och andra som behövde jobba längs vägen just idag. Samtliga lät oss passera med största smidighet utan hinder för vår uppgift. Jag noterade en skylt StoraEnso. Tack ska ni ha!

Nöjda tjejer efter sista körningen uppför backen.

På toppen låg de som slakt efter sista gången, men efter fem minuter såg de helt oberörda ut. Då var det dags att köra ner igen och ”åka av sig” mjölksyran på träningshjul i ca 30 minuter. Sedan lite väl förtjänad lunch och vila. Eftermiddagen gav ett bra klassisk teknikpass i skidtunneln.

Fullt ös från start i Torsby

Lämna ett svar

Det märks att alla är superladdade nu. Teamet har 100 % fokus, samtidigt som det finns en skön känsla av avslappnad kontroll mellan varven.

Dessa Formel1-motorer till tjejer dundrade 2 gånger upp för Hovfjället, först som race individuell start, sedan som tröskel-stakning tillsammans. Asfalten upp till Hovfjället är relativt ny och jättefin att åka på . Banan lämnar ingen vila. Det är 7,5 km brant och jämn stigning.

Individuell start. Sara startade först, men fick se sig slagen av Annika med 31 sekunder.

Andra varvet. Gemensam stakåkning, tröskel. Lina, Sara och Annika först uppe.

Några fler bilder

Så kul att samlas igen! Nu blir det lugn skate träning i Skidtunneln i eftermiddag. Skidorna är preppade och klara!

Härligt med serviceteam! Full kontroll!

Idrefjäll Hill Climb 2-3 aug 2013

Lämna ett svar

Två dagar med teamet har resulterat i pallplatser båda tävlingsdagarna, samt 4 plats 3 augusti klassiska delen. Vi är väldigt nöjda med teamstarten på Idrefjäll. Nu ska vi fortsätta veckan med träningsläger och ladda inför nästa utmaning! Mycket hårt jobb ligger framför oss, det här ska bli riktigt kul. Nedan några bilder från peppning inför tävlingen och sista backen upp till mål.

Nisse Schmidt – fotograf i världsklass

3 svar

Vi träffade Nisse en solig dag på Idrefjäll i slutet på april. Som alltid, utrustad med två kameror på magen, skidor och utan stavar. Nisse har genom åren blivit en känd profil inom skidvärlden.

Hur viktar du ditt jobb som pressfotograf i förhållande till det konstnärliga? –Som fotograf vill jag fånga ögonblicket. Inte detaljerna, utan mycket ögon och händelser. Det konstnärliga finns ju med, men det är viktigare för mig att fånga en människas ögon eller en aktiv händelse. Jag tar heller bild på barnet som leker än barnet som sitter. Har sitt ursprung i att jag var sportfotograf. Det var alltid händelser som fotades och det är det som har rotats i mig.

Vad är ditt förhållande till längdskidåkning? – Jag är jättedålig på att valla skidor. Jag har åkt öppet spår i Vasaloppet och tog mig i mål och jag har även åkt Halvvasan. Inser att jag måste ha teknik och vallningskunskap. Det går inte att åka på ren vilja. Jag äger ett par skateskidor också. Har faktiskt skatat ifrån Per Elofsson på slalomskidor! Det ska sägas att streckan inte var så lång. Men, tekniken fattas mig eftersom jag har fokus på fotningen hela tiden. I bilen har jag vallningsfria turskidor som jag tar på mig på vårvintern så att jag kan åka ut på fjället och fota. Åker oftast med en stav eftersom jag ska fota hela tiden. Kameran är med överallt!

Hur ser du på utvecklingen mot professionella team? – Spännande. Vi har tyvärr försummat långloppen. Men det kommer mer och mer. Det är naturligt att det blir privata team när klubbar inte mäktar med eller att landslagen inte har resurser att ta hand om alla. Nisse berättar vidare att resurserna som privata team har tillgång till är större och fler. Thomas Alsgaards vallateam åkte till exempel helikopter och testade olika skidor och valla längs hela sträckan innan starten i Vasaloppet i år.

Hur ser du på möjligheterna för längdskidåkning på Idrefjäll?– Enorma. Speciellt på försäsongen. Vi kan ta hand om snön hela året om. När det gäller träning, så har vi dessutom en av Sveriges bästa förutsättningar för rullskidor på elitnivå. Det finns annars möjligheter till tuffa träningspass med stavar uppe på Städjan eller runt Nipefjället. Cykel i tuff terräng är ytterligare en träningsform som passar skidåkare för att få allsidig träning, något som Idrefjäll kan erbjuda i kombination med till exempel rullskidåkningen.

Vad eller vem ser du som ditt drömobjekt att fotografera?– Jag har aldrig varit på ett sommar OS. Det skulle vara kul. Men annars har jag nog haft förmånen av att kunna fota allt inom skidsport. -Australien Open i Tennis, Federer kanske, eftersom det är så långt ifrån skidåkningen. Gillar att kunna fota extremsport. Cykling eller paddling. Tack Nisse! (Text: Runi Wold, foto: Nisses sportbild.)

Fakta om Nisse Schmidt:

Bakgrund:Började 1983 på Mora tidning som sportjournalist och fotograf. Numera helt freelance. Säljer även bilder till sponsorer till den alpina verksamheten. Fotoansvarig för tävlingar ibland annat Åre. Åker annars på några världscuptävlingar.

Familj:Bott i Idre 10 år med sambo och två barn.

Uppdragsgivare:Turistnäringen, Mora Tidning, Vasalöparen, (Tidningen Glid har tagit över det redaktionella ansvaret för Vasalöparen)

Beröm ger inspiration

Lämna ett svar

Målgång i Kilsberg 15 km Skate 14 mars 2010

Efter att ha åkt Vasaskejten fick jag så mycket beröm att jag inspirerades att åka ännu en tävling. Jag har beskrivit loppet tidigare. I dagarna efter Kilsbergsloppet har jag åter igen fått så mycket beröm att jag fick lust att publicera min stolta spurt mot mål.

Och visst ser det ut som jag har lite bättre teknik. Det kändes så i alla fall. Men mycket kvarstår givetvis. Bilder och film är avslöjande – och instruerande om man vill. Det viktigaste för mig är att det är roligt och att jag kan känna att jag duger på den nivån jag befinner mig. Då är det lättare att ta till sig ny kunskap.

Charlotte Kalla och Anna Anka

Lämna ett svar

Vad har Charlotte Kalla och Anna Anka gemensamt? Jo, de har bägge varit gäster hos Skavlan! Som gäst i den TV-showen blir man endast bjuden om man är lite extrem eller har uträttat spännande saker. Fler likheter? Jo, man kan definitivt säga att både Charlotte och Anna är bland de mest målmedvetna människor man har skådat på senare tid. Förutom Petter Northug förstås, som rent av körde ovallat och stakade hela finalsprinten på Slottsbacken och höll på att vinna hela kalaset på kuppen. Han är i en klass för sig. Helt grym!

Men nu till tjejerna Kalla och Anka. De är båda mycket medvetna och fokuserade på att bli bäst på det som ligger dem närmast hjärtat. Den ena på skidor och den andra på en karriär som affärskändis och hälsocoach med Yogaboll som verktyg. Du ser det i ögonen på dem. Det är något djuptgående, mycket bestämt därinne. Och båda hatar att förlora. Där slutar dock likeheterna utan att jag kan eller vill verifiera någon djupare analys eftersom jag absolut inte känner någon av dem personligen.

MEN, jag fastnade mycket för Charlottes ödmjuka sätt att presentera sitt starkaste verktyg, sin personliga bok. Varje kväll skriver hon ner det som varit bra under dagen träningsmässigt och moment som hon vill förbättra. Och så en sak till: Hon är alltid tacksam för det hon gjort som är bra. Det skapar fokus på positiva tankar och träningen blir roligare. Jag upplever också att jag lättare blir bra på det som jag tycker är roligt. Ska nog börja skriva lite på kvällarna…

Garphyttans IF – underbara spår i Kilsberg

Lämna ett svar

Så enkelt kan det göras!

Oh, vilken härlig dag i Kilsberg! En dryg timmes biltur från Västerås ligger denna pärla. Högt och vackert sträcker sig spåren ut med milsvid utsikt. Underbart. Det är en varierad bana. Utmanande på vissa ställen och lättåkt på andra. Något för varje smak. I dessa fina spår fick vi alltså möjlighet att delta i Kilsbergsloppet, 15 km skejt. Deltagarna var från 9-10 år och uppåt, seniorer från 21 år och sedan motionsklass med två deltagare, 50 +. Gissa vilka de två var? Haha, vi kände oss verkligen lite udda, men super kul var det! Proffs är vi nog långt ifrån; vi är bara barnsligt förtjusta i att åka skejt. Jag blev påhejad längs spåret av 10-11 åringar som ropade att jag kämpade på duktigt. Sista varvet, vi åkte 4 varv, var det en yngre kille som hängde på mig och coachade mig i mål. Härligt med så många fantastiska ungar. Kände mig nästan lite som ett proffs ändå, med ett sånt stöd. Ole Jörgen åkte på 44 minuter och jag på 51 minuter. Tekniken fungerade bättre än i Vasaskejten också, så jag är nöjd. Fick till och med pris! Jag skulle vilja tacka Garphyttans IF för ett finfint arrangemang. Vi kommer absolut tillbaka.

Igår gnällde jag om Allemansrätten i skidspåren. Titta så enkelt det kan göras! En liten skylt vid spårcentralen talar om att här har man inget att beställa som gående under vintersäsongen. Vi hade nöjet att få prata med en av eldsjälarna i GIF. Han berättade att han lägger 50 % av sin tid på att hjälpa till att hålla spåren fina. Det kostar 50-60 kronor att åka i vanliga fall när det inte är tävling. Pengarna går bland annat till maskinskötsel. Det är värt varenda krona. Perfekta klassiska skidräls och bred och fin skejtbana. Mums! Så, alla friluftsälskande skogsmullar: Fram med skidorna och känn glädjen! Promenera kan man göra när det vita guldet har smeltat bort för säsongen. Om ni tycker att klassisk åkning känns lite svårt, så prova att leka lite skejt med barnen på relativt platta partier. Det ger mersmak, jag lovar. Vi blir gärna fler i motionsklassen!

Allemansrätten i skidspåret

Lämna ett svar

I hela vinter har jag sökt skejtspår. De finaste hittade jag i Oslo då vi var där och rekognoserade inför VM 2011. Rena autostradan och helt fantastisk känsla att nästan ”flyga” fram på de lätta partierna där. Här i Sverige har möjligheterna för skejt tyvärr lyst med sin frånvaro på de flesta spårade längdarenor. Förutom på Idrefjäll, där man försöker hålla hög standard även på skejtspåren. Jag säger försöker, för så fort pistmaskinen gått och det ligger ett läckert, krispigt manchesterspår där så fint brevid längdrälsen, så tror folk att det är till för att PROMENERA med KÄNGOR på. Det blir stora hål och ruggligt underlag, vilket medför att det blir mycket svåråkt. Varför måste man promenera i ett skidspår? Är det enkom för att man envist ska utnyttja allemansrätten? Idag hände det igen. Vi hade fått tips om att någon eldsjäl hade dragit finfina spår – faktisk en mil – på några åkrar i Skultuna. Fulla av tillförsikt åkte vi dit. Jodå, längdrälsen låg där så fint, och brevid skymtades ett skejtspår under alla hål efter kängor. INGEN hade kommit på att promenera där ute på åkern mitt i vintern om inte någon hade gjort spår. Det finns härliga promenadmöjligher överallt, men skidor och då i synnerhet skejtskidor, kan man bara använda i uppgjorda spår. Dessa spår görs ofta av frivilliga som lägger stor möda och energi för att några få skidentusiaster ska få ha denna lyx. Alla som vill är välkomna att vistas i skidspåren, men med skidorna på. Låt skidentusiasterna bli flera! I morgon ska jag åka tävling i Örebro, 15 km skejt. En dryg timme med fina spår. Lycklig blir jag!

Amatör söker Pro…

Lämna ett svar

Vid Hökberg Foto: Photomic

: Upploppet på Vasagatan Foto: Photomic

Åkte Skejtvasan för fjärde gången i fredags. Fantastiskt väder men kallt. – 15 grader vid starten i Oxberg. Det var bra trögt före för den som inte orkar trycka till i skäret. Och det gjorde ju inte jag. Det gick sämre i år för mig än tidigare och min dotter slog mig ner i stövlarna tidsmässigt. Det är kanske något jag får acceptera. Jag är inte 30 längre även om jag tror det! Jag hade tänkt att hon skulle få slita lite innan hon tog igen mig, men hon stack direkt. Jag hade inte en chans.

Redan i första backen kände jag som att någon slog mig i huvudet och höll mig tillbaka med blytyngder. Fick en smärtsam påminnelse om att det inte finns några genvägar och att gamla meriter är färskvara. Uppladdningen var inte den bästa. Mycket på jobbet och mindre fokus på träning och mat. Dessutom hade vi svårt att hitta skejtspår i Västerås denna säsong. Urdåligt. (Kommer inte på fler ursäkter just nu.)

Dottern däremot hade tränat på bra i fina skejtingspår i Stockholm, kolhydratladdat så in i norden och fått skidorna specialvallade hos Mattias Svahn i Mora. Oddsen var ju rätt klara för vem som skulle ta hem familjesegern.

Jag trodde dock att jag hade ett ess i skjortärmen; tekniken. Jag hade trots allt hållit på med skejt i 5 år och hon började så smått för två år sedan. Duktig på att åka inlines ja, men inte lika lätt med skidor under fötterna. Och på träning före jul hade jag minsann inga problem med att hålla täten. Men ack den goda fröken hade tränat stenhårt på tekniken också, så nu är det jag som hänger efter. Det värsta är att man tror man gör rätt – tills någon tar kort på en. Förbättringspotential? Ja, absolut, se bara själv. Bilderna blev tagna i Vasaloppspåret, det ena vid Hökberg och det andra på Vasagatan på väg mot MÅLET i Mora. Mottaglig för goda råd och kommentarer? Absolut!