Kategoriarkiv: NINA

Nina Lintzén – teamåkare

Sjukdagar mitt i sommaren

Förra veckan gjorde jag en halvårssummering av årets träning och konstaterade bland annat att jag som vanligt hade haft väldigt få sjukdagar. Endast fyra stycken till följd av en lindrig förkylning veckan mellan Marcialonga och König Ludwig lauf. För en dryg vecka sen började jag dock känna att något inte stod rätt till i kroppen och jag har sedan dess samlat in fler sjukdagar än jag sammanlagt haft de senaste två åren. Feber och halsfluss mitt i sommaren var verkligen inget som fanns med i planen!

Det är så klart aldrig kul att vara sjuk, men blir man det så finns det tider på året som hade varit mycket sämre för en skidåkare än nu i alla fall. Jag har valt att inte äta antibiotika då jag tror att det i de allra flesta fall för annars fullt friska människor är bättre för kroppen att få bli frisk på egen hand. Kanske tar det någon dag extra innan jag kan träna igen men det är min övertygelse att det i längden är något jag vinner på. Istället äter jag ingefära, blåbär och egna blandningar av blommor och blad. Många blommor är ätbara, finns för närvarande i överflöd på ängarna och snyggar dessutom till maten.

Så klart är det lite stressande att missa viktiga träningsdagar men samtidigt försöker jag se det positivt och att jag nu får tid över till andra mål i livet än skidåkningen, vilka inte kräver någon fysisk verksamhet utan istället tankeverksamhet.

Ha en skön sommar!

/Nina

Tuffa Timmen

Lämna ett svar

Idag anordnades Tuffa Timmen, en välgörenhetstävling för barn i Afrika, på en ö i Luleås skärgård. Momenten är att rulla vattenfyllda bollar, kånka bildäck och sandsäckar, springa hinderbana och annat kul. Tävlingstiderna varierade givetvis men för mig blev det 55 mycket kvalitativa minuter, med en snittpuls på 92% av max.

Jag paddlade ut och fick därmed även ett bra distanspass och en fin utflykt i kajaken på köpet. Sommarträning när den är som bäst!

/Nina

Ett riktigt långpass

Lämna ett svar

Idag fick jag sällskap av några träningskompisar och åkte ett riktigt långpass i Luleå. Efter Vasaloppet har jag faktiskt inte tränat något pass som varit längre än två timmar men idag stoppades klockan efter 3:40. Det är verkligen inte ofta som jag tränar så här långa pass, men med fint väder och bra sällskap går tiden fort.

Säsongen som var gick inte enligt mina förväntningar. Det är lätt att vara efterklok när jag vid en tillbakablick inser att det redan var under sommaren som det började gå åt fel håll. Några slag högre puls än normalt är inte så konstigt om man tränar hårt och har det lite stressigt med jobb och andra krav i livet. Att vara lite sliten under grundträningsperioden är också normalt. Den höga pulsen blev dock under hösten istället extremt låg, vilket hade kunnat tolkas som ett tecken på att jag blivit bättre tränad, då jag faktiskt hade tränat väldigt mycket. Istället var det totalbelastningen som var alldeles för hög. Det ledde till sömnproblem och en kropp som varken fysiskt eller mentalt var med på noterna, vilket givetvis inte var en god förutsättning för att prestera bra. Efter Vasaloppet bestämde jag mig därför för att inte tävla mer och låta kroppen få den vila och återhämtning som krävdes för att komma tillbaka i bra slag igen.

Bortsett från två motionslopp tränade jag under två månader bara relativt lätta pass på omkring en timme. Inga härliga toppturer i fjällen och inga långpass på skaren. En välbehövlig viloperiod som jag tidigare underskattat värdet av.

Nu är äntligen kroppen pigg igen, svarar bra på träning och återhämtar sig bra efter hårda pass. Det är en härlig känsla som jag hoppas behålla och genom att jag nu gör mindre av allt utom att äta och vila så ska det nog gå bra. Nu väntar en vilosöndag med hembakad morsdagstårta.

/Nina

4 topp 10 – Vasaloppet

2 svar

Britta knaller til med en 2. plass og gjør sesongens kanskje beste løp i Vasaloppet. Krigeren med mål om å vinne Vasaloppet går så fort hun kan, kjemper på hele veien, men er sjanseløs mot Justyna Kowalczyk. Da smaker det godt med en pallplass og topp 100 totalt.

Lina, outsideren som har tatt et stort steg dette året, går sterkt på slutten og kommer i mål som nummer 5. Fortsetter teamets junior framgangen til neste år, blir hun svært farlig.

Mens Britta og Lina velger blanke ski, går Nina og Solfrid på klister. For egen del er det et enkelt valg, siden klisterskiene glir bedre enn stakeskiene. Begge to har mål om topp 10, og vi klarer det! Nina har ikke kjent seg i form i det siste, men gjør likevel et høyt akseptabelt resultat med sin 10. plass. Solfrid er på plassen foran.

Alle fire løperne fra SkiProAm er inne topp 10. Vi viser at all staketreninga i høst har nyttet. Neste år satster vi på seier. Da får vi også med oss kapasitetsmaskinen Sara Lindborg, som dessverre er ute med en skade i foten. Både Sara og Emma (Eriksson) var en del av støtteapparatet i helga.

Takk til smørere, drikkelangere, kokk og drikkeansvarlig Runi og manager Ole Jørgen for opplegg, organisering og tilrettelegging før – under – etter. Dere er uunværlige!

Gi meg de stakeskia, takk!

3 svar

2013: Jørgen Aukland blir første mann som vinner Vasaloppet på blanke ski; 2014: Laila Kveli blir første kvinne som vinner Vasaloppet på blanke ski.

Mens Oskar Svärd, Jerry Ahrlin, Daniel Tynell og brødrene Aukland har ligget i front for internasjonal langløpssatsning blant gutta, har Susanne Nyström på mange måter vært sportens kvinnelige banebryter. I 2012 vant hun TjejVasan på blanke ski – tenk, tre mil staking. At det gikk an. For ei dame. Helt rått. Tenkte vi. To år senere staket fire av Team Ski ProAm-jentene samme løp med oppsiktsvekkende tre av våre blant de seks beste. Det var ikke lenger bare: Råe, umenneskelige Susanne. Det var oss. Og det var helt menneskelig. Vi hadde staket tre mil. Punktum.

Under fjorårets Marcialonga hadde vi med oss tidligere Vasaloppsvinner Jenny Grip (Hansson). Da hun fikk spørsmål om vi burde stake, var svaret at det hadde aldri hun gjort i Marcialonga. Likevel går to av kvinnene på pallen på blanke ski. Vårt store spørsmål før start er ikke lenger: hva skal vi smøre med?; Men: blankt eller smøring? I fremtiden er det kanskje heller ikke noe spørsmål lenger, selv for jentene.

I samtlige av fjorårets renn i Ski Classics, den internasjonale langløpscupen, var det minst én kvinnelig løper på pallen som gikk på blanke ski: Susanne Nyström (3) i La Diagonela; Julia Tikhonova (1) og Annika Løfström (3) i Marcialonga; Seraina Boner (1), Tuva Toftdahl Staver (2) og Laila Kveli (3) i König Ludwig Lauf; Laila Kveli (1) og Annika Løfström (3) i Vasaloppet; Britta Johansson Norgren (3) i Årefjellsloppet. Det hører med til historien at Birkebeinerrennet, som regnes som det aller tøffeste, ble avlyst – og at ingen av dame sannsynligvis ville staket det og gått seg inn på pallen. Når skjer det, at en dame staker seg inn på pallen i Birken? Neppe, vil noen si – det samme ble sagt for ikke mange år siden om Vasaloppet. Greit kan det da være å minne om at Jørgen Aukland staket seg inn til fjerdeplass i Birken for to år siden. I år har flere av langløpsgutta varslet at de skal stake Birken med håp om å bite godt fra seg.

Historisk har mennene banet vei, kvinnene har fulgt etter. Som langløpslag ser vi at staking blir mer og mer viktig også for kvinnene. Skal du følge med teten, holder det ikke med to timer staketrening i uka. Der vi tidligere år har gått diagonalgang på trening, skal vi nå stake. De harde skøyteøktene vi hadde i fjor, for to eller tre år siden over for eksempel 5×5 minutter er nå byttet ut med to timer hard staking.

Da en teamets løpere, Britta Johansson Norgen, ble nummer fire i World cup-sprinten i Asiago i fjor, var hun den eneste kvinnen som gikk på blanke ski. Selv mener Britta at hun aldri i verden ville vært i finalen med smøring under skia. Dario Cologna tok en sterk tredjeplass i årets World cup-renn over 15km klassisk i Davos, uten feste. Øystein Pettersen gikk hardt ut i forkant, og beviste underveis og i etterkant – at et så tøft løp som Holmenkollmarsjen kan vinnes på blanke ski. Skeptikerne ergrer seg, vrir seg, ynker seg og klør seg i hodet; For hva er i ferd med å skje med den folkekjære langrennssporten når løpere staker, staker og staker?

Og ikke bare stakes det, det gås ofte fortere uten feste. Vær gjerne skeptisk, for en slik skeptisisme vitner om langrennssportens stilling både i det tradisjonelle og i det moderne Norge. Tilsvarende stilte vi kritiske spørsmål da skøytinga inntok langrennsverdenen på 80-tallet. Vi har aldri blitt sendt i skammekroken av å reflektere. Debatt er sunt, meninger og refleksjoner likeså. Engasjementet dere viser, kjære kritikere av stakinga, skal dere få fortsette med. Men glem for all del ikke at vi gjør det som går raskest. Selv i likhetens Norge må det være legitimt å skille seg ut blant hordene. Vi skiløpere er på stadig jakt etter forbedringer og optimalisering.

Derfor: vi spiser ikke burger til frokost før renn; Vi spiser havregrøt eller brød. Vi bruker ikke LF6 i store konkurranser; Vi bruker Cera. Vi bruker ikke smøring; Vi stiller på blanke ski. Når det lønner seg, og fordi det går fortest.

Øystein Pettersen vinner Holmenkollmarsjen på blanke ski foran VM-løperne Sundby, Dyrhaug og Tønseth. Vinner han også Birken på stakeski? Det gjør neppe Solfrid Braathen, men vil Kveli, Löfström, Norgren, Korsgren eller andre velge blankt og hevde seg i Birken?

Bra träning på en timme

Lämna ett svar

När jag kom hem till Luleå efter Ski Classics tävlingarna hade det inte bara kommit rekordmycket snö, även ljuset hade återvänt och det är väldigt skönt att nu kunna köra morgonpasset i dagsljus. De dagar jag ska träna kvalitetspass gör jag alltid det på morgonen då det är då jag är piggast och får ut mer av passet än efter en lång arbetsdag. Idag var det dags för ett bra och tidseffektivt intervallpass, ett upplägg jag kan rekommendera både för motionärer och elit.

Uppvärmning 15 min med några fartdrag.

Sedan 3 set á 10*(30/15sek) med 2.5 min vila. Här är det 30 sekunder riktigt hårt arbete som gäller (för mig var det idag stakning) följt av 15 sek vila, där pulsen inte hinner sjunka så mycket men återhämtningen hinner bli tillräcklig för att återigen kunna bomba på i 30 sek. Genom den här typen av intervaller kan man hålla pulsen hög under lång tid, samtidigt som farten under intervallerna är avsevärt högre än om man hade kört 7.5 min kontinuerligt arbete.

Avsluta med 15 min lugn åkning.

Ikväll blir det en lugn joggingrunda och sen väntar en vilodag innan det är dags för skidfix och tävling igen till helgen.

/Nina

Laddar för La Diagonela i Zuoz

Lämna ett svar

Efter att ha stått över Jizerska Padesatka i Tjeckien i söndags anslöt jag till teamet i måndags då vi åkte upp till Zuoz i Engadindalen där nästa deltävling i Swix Ski Classics går av stapeln på lördag, La Diagonela. Det är väldigt lite snö här men arrangörerna har gjort ett bra jobb och plogat ihop snö från ängarna så att det nu finns en knappt 15 km lång slinga. Spåret har både flacka partier och några trixiga backar där det gäller att stå på benen och inte halka utanför den relativt smala snöremsan samtidigt som man vill få med så mycket fart som möjligt. Vi kommer att åka tre varv för att sedan gå i mål i centrum av byn. Hittills har vi haft några alldeles strålande dagar med sol och några minusgrader. Imorgon väntas dock ett väderomslag och det talas om snömängder på upp emot en meter som ska falla under de kommande två dygnen. Det blir intressant att se hur det då blir med spårförhållanden m.m, men jag tror det blir en fin tävling i alla fall och det ska bli riktigt kul att vara med och tävla igen.

/Nina

Årskavalkade fra SkiProAm

Lämna ett svar

Året 2014 gikk for seg slik (etter hukommelsen på en litt hektisk juaften der lua (julegaven) til fattern bare er halvveis, garnnøstet er brukt opp og butikkene er stengt):

Januar: Sara vinner en etappe i Tour de Ski; Solfrid blir nummer 6 i teamets debut i Ski Classics; teamets første pallplass kommer ved Annika i Marcialonga (3)

Februar: To pallplasser i TjejVasan – Britta nummer 2, Annika numer 3. Teamet på 6. og 10. – alle jentene staker på blanke ski; Britta og Sara går OL

Mars: Britta nummer 2, Annika nummer 3 i Vasaloppet; Britta nummer 3 i Ski Classics-finalen i Åre

April: Sesongoppsummering; Sertifiering av skicoacher på Idrefjell – teamjentene deltar

Mai: Oppstart på Idrefjell – Nina i kalasform; Runi og Ole Jørgen diskuterer opplegg og sesongplanlegging med oss

Juni: Samling på Bosøn i Stockholm; teamsjef Ole Jørgen fyller 60 (men ser ikke en dag eldre ut enn 40)

Juli: Samling i Luleå, Ninas hjemplass – lokale helter deltar, besøk av Elpex-Johan, teknikkhjelp ved Johanna Ojala

August: Samling på Idrefjell; Lina vinner Idre Hill Climb (Sverigecup) på rulleski; Emma signerer med teamet; Britta 2 – Solfrid 6 – Emma 9 i Alliansloppet; Britta vinner rulleskicupen sammenlagt

September: Samling i Torsby og første møte med teamets smører, Marthias; Lina i monsterform

Oktober: Samling i Seefeld – jentene virker jevnt over sterkere enn i fjor; Emma vinner rulleskirennet; Lina og Solfrid setter alle på plass og gruser Ole Jørgen i kumelking og minigolf

November: Sesongstart; Lina og Sara går WC; Vi får nytt design på draktene – Runi har gjort drakta enda freshere

Desember: Årets første langløp – La Sgambeda preges av pink første halvdel av løpet – Brita 4, Lina 7

Vi ønsker alle lesere, følgere og hjelpere en snørik, milsankende, god jul; og et godt nytt år. Hilsen alle jentene, Ole Jørgen og Runi

Göra om och göra rätt!

Lämna ett svar

Idag tävlade jag, Britta och Lina i Piteå. 10 km klassiskt i hårda och isiga spår. För mig var tävlingen ännu ett stakträningspass och med detta underlag tror jag faktiskt inte att jag tappade något alls på att åka utan fäste. Däremot tappade jag osannolikt mycket utför och det var inte för att jag inte vallat skidorna och hade dåligt glid, tvärtom så gled det mycket fortare än jag vågade åka! Jag brukar vara feg utför men idag hade jag verkligen en demonstration i hur man inte ska åka skidor. Sen blev jag så stressad av all tid jag tappade utför att inte heller stakåkningen blev så bra som jag hoppats. Betyget jag gett mig själv för dagens insats blev underkänt men det positiva är att jag nu är oerhört laddad för att göra om och göra rätt! Det ska jag göra nästa helg då Swix SkiClassics drar igång i Livigno. Det blir kul!

/Nina

Nu har vi kört igång vintersäsongen!

Lämna ett svar

Den här helgen har vi som många andra skidåkare kört igång vintersäsongen på riktigt. Ännu återstår några veckor till långloppssäsongen startar och förhoppningsvis kommer vi kunna träna bra på snö framöver och vara med på några kortare lopp för att komma väl förbredda till Italien i december. Det är med andra ord dags att säga stort tack till Elpex, som försett oss med bra rullskidor under den så viktiga barmarkssäsongen.

Medan Britta, Emma, Lina och Sara har gjort fina insatser i Bruksvallarna har jag istället valt att åka upp till Gällivare för att åka Vinterpremiären här. Tuffa banor och högklassigt internationellt motstånd gör att det blir riktigt bra tävlingar även här. För min del är syftet med den här helgen och de dagar jag sedan kommer stanna i Gällivare att få till träningspass med hög kvalitet. Idag stod det klassisk sprint på programmet. Som de flesta vet är jag ingen duktig sprinter, men med ovallade skidor sett till både fäste och glid så lyckades jag faktiskt göra min bästa sprinttävling någonsin då jag slutade på 9:e plats, samtidigt som jag fick åka fyra stentuffa stakintervaller så jag är nöjd med dagen. Nu laddar vi om och imorgon kör vi igen!