Kategoriarkiv: BRITTA

Britta Johansson Norgren – teamåkare

Basseloppet

I måndags sprang jag Basseloppet, ett välgörenhetslopp till förmån för Bassestiftelsen Det är en stiftelse som samlar in pengar för att öka trivseln för barn som måste vistas på sjukhuset. Loppet går ut på att springa så många varv som möjligt under 45 min i Badhusparken här i Östersund. Då är det en sponsor som bidrar med pengar för att jag springer. Roligt att kunna bidra till något bra samtidigt som jag får bra träning.

Har fått några riktigt bra fartpass på slutet vilket känns väldigt skönt, då de passen tidigare visats sig betydelsefulla för mig. Förra veckan körde jag ett backintervallpass på rullskidor tillsammans med två killar i USA:s skidskyttelandslag. De är här i Sverige och tränar ett par veckor och när jag tog lite lättare rullskidor så gick det att hänga med och få lite inblick i hur de tränar teknik. Kul att kunna anpassa rullskidor så att det går att träna med dem som egentligen åker ganska mycket fortare.

Rullskidor och tävling i Sollefteå

Lämna ett svar

Härligt att tävla i Sollefteå!

Roligt att få tävla på hemmaplan i Sollefteå med klubben som fixat ett jättefint backrace. Vi körde nere från stan och upp till skidskyttestadion på Hallstaberget, en bana på drygt fyra km. Hade ganska tunga ben redan från start, men kämpade på och det räckte tillslut till en 3:e plats. Vann gjorde en stark Marika Sundin, tidigare vinnare av hela rullskidsvärldscupen.

Nu blir det träning på hemmaplan innan det blir rullskidstävlingar och läger i Idre med start den 8:e augusti. Jag är nöjd med pallplatsen och ser fram emot Idre Hill Climb som vi inleder vår träningssamling med.

//Britta

Bra träning ger resultat

1 svar

Det känns som vi i teamet hittar mer och mer rätt.

Nu har det gått lång tid sen jag skrev senast och mycket har hunnit hända. Vi är redan snart på väg till det tredje lägret den här säsongen och det känns som vi i teamet hittar mer och mer rätt. De två första lägren har varit lyckade, vi har fått bra träning och stor hjälp av de resurspersoner som varit med oss.

För min del tycker jag hittills träningen har fungerat som väntat. Jag har jobbat mycket med att optimera rörligheten och stabiliteten och jag tycker att jag har fått bra effekt av det.

I helgen som var, körde jag sommarens första tävling. 45 km rullskidor i Stockholm. Ett roligt lopp med start och mål på Götgatan. Kände mig stark hela vägen, men kände också att jag har en del att jobba på med tekniken då det går lätt. Kände att jag hängde med ganska lätt uppför, men fick slita på de lättare partierna och på slutet fick jag släppa lite på den klungan som jag körde tillsammans med. En andra plats i damklassen blev det i alla fall och ett riktigt bra träningspass. Är bra att på sommaren få köra hårt med andra då och då för att bli medveten om vilka saker som behövs förbättras för att komma så väl förberedd till säsongen som möjligt.

Nu närmaste dagarna är jag på hemmaplan och tränar några dagar innan vi åker iväg till Luleå på nästa läger. //Britta

Slutspurten kvar

1 svar

TEAM SkiProAm mössa (Foto:SkiProAm)

När det i lördags inte blev någon tävling passade jag på att köra ett fint backintervallpass innan jag åkte tillbaka hem. Fin backe, sol och tävlingsvallade skidor gjorde att det blev ett bra pass trots besvikelsen över att det inte blev någon tävling. Det fina vädret fanns även här i Östersund på söndagen så det blev en härlig skidtur med familjen. Vi tog med oss fika och åkte upp till spåren vid Svartsjöarna en liten bit från Östersund. Så tacksam att det finns dem som fixar så fina spår där uppe så vi får möjlighet att få ta med Emilia ut och visa henne hur härligt det kan vara med skidturer.

Nu börjar slutet på säsongen att närma sig. Att Birkebeinerrennet blev inställd har gjort att det känns som det var länge sedan jag tävlade, men nu är det snart dags igen. På torsdag är det SM teamsprint som gäller och sedan 30 km klassiskt på lördag. Helgen efter är det dags för Årefjällsloppet och säsongsavslutningen i Swix ski classics.

// Britta

Nöjd 2:a i Vasaloppet-går det?

Lämna ett svar

Ja, det känner jag faktiskt att jag är! Visst finns tankarna om jag hade gjort si eller så, men med de förberedelser jag hade så känner jag att jag presterade vad jag kunde för dagen.

Dagarna innan vasaloppet är lite lugnare träningsmässigt för att skapa lite extra energi och jag fokuserade då på att testa ut vilka skidor som kunde bli aktuella. Osäkert väder gjorde det hela mer spännande då flera olika alternativ hölls öppna. Här kommer lite av mina tankar inför och under loppet:

Burk eller klistervalla, kunde ruggskidor vara aktuellt eller skulle jag ta och staka hela vägen? Jag valde att ha alla alternativen kvar tills tävlingsdagen och hade då tre par skidor att testa. Ett par med klister som jag ganska snabbt konstaterade att de gick lite för tungt på stakningen för att vara aktuella.

Däremot tyckte jag att mina ruggskidor gick ganska bra och jag hade svårt att välja mellan dem och att staka hela vägen på skidor utan fästvalla.

Eftersom jag de sista månaderna fokuserat mycket på OS så har stakträningen och de långa passen fått stå åt sidan lite grann. Jag kände mig därför inte helt säker på hur kroppen skulle reagera med att bara staka under så lång tid, och valde därför att köra på ruggskidorna. Hade det gått bättre att bara staka är något jag fått många frågor om och det kommer jag aldrig få svar på, men jag är nöjd med mitt beslut att köra på ruggade skidor. När jag hade valt skidor var det dags att bege mig ner till starten.

Det är väldigt blandade känslor innan start. Det är något jag väntat och längtat till under ganska många månader, samtidigt som en lätt ångest infinner sig för hur jobbigt det kommer kunna bli och hur skidorna kommer att fungera. Starten går och det går ganska lugnt fram till backen och jag har lite svårt att hålla en bra position. Ser några tjejer framför mig och känner att jag vill komma fram lite bättre. Kör ganska hårt i backen och när vi kommer upp så ligger jag ganska långt fram och har bra killar att hänga på. Speciell känsla när jag känner mig ganska trött och ser skylten med 87 km kvar, men återhämtar mig bra uppe på myrarna trots att det går ganska fort.

Känner att skidorna fungerar bra och kan slappna av lite grann. Trodde inte att det skulle komma så mycket snö under loppet, men när vi närmar oss Mångsbodarna snöar det rätt rejält och jag känner att skidorna går lite tyngre. Dock får jag ganska bra fäste i nysnön och försöker utnyttja det upp mot Evertsberg. Vi är nu tre tjejer ihop i täten. Jag, Annika och Laila har hängt ihop sista milen. Då Laila har en hjälpryttare under loppet försöker jag låta honom dra så mycket som möjligt och går om först sista km innan spurtpriset i Evertsberg.

I nerförsbackarna från Evertsberg får jag svårt att hänga med och det blir en lucka fram till Laila. Försöker komma ikapp och har under ganska lång tid bara 10-15 sekunder fram, men klarar inte av att komma ikapp igen. När jag strax innan Hökberg inser jag att avståndet växt till närmare minuten och jag väntar in Annika som själv ligger strax bakom. Annika gjorde då ett starkt jobb och drog mycket då jag i nysnön hade svårt att hålla farten uppe. Efter Eldris blev det lite blötare i snön och skidorna gick lättare igen. Kände att det närmade sig en klunga bakifrån och var lite orolig att det skulle komma ikapp några tjejer bakifrån så när några killar ökade farten hängde jag på. En skön känsla att närma sig Mora och ha klarat av de 90 km. Lättad går jag över mållinjen och är nöjd med dagens prestation.

Stort tack till alla som hjälpte till med barnvakt, vallning, drickalangning, draghjälp och hejarop under vägen! //Britta

Takk Britta og Nina for 6. plassen!

Lämna ett svar

Fra en som ikke kunne stake…

Årets første Ski Classics er nettopp ferdig. For mitt vedkomne endte det med en oppløftende 6. plass. Jeg er nemlig ingen staker.

At jeg skulle bli lagets beste kvinne i en såpass lett løype, føles som en liten bombe. Dagen før sa trener Olle til meg: ”Du skal i hvert fall ikke stake, Solfrid”. I Val Senales i høst kommenterte LeasePlanGo-løper Audun Laugaland at det ikke var rart jeg slet med stakinga, jeg var jo så dyp. På treninger har jeg vært langt bak de andre jentene på staking. Jeg har måttet gå på lettere hjul enn dem for å holde følge. Trener Olle og stakeekspert Jenny Hansson har som best de kunne gitt meg tips om forbedring av teknikk.

I styrkerommet er jeg den klart svakeste. Da vi staket 1 time i Val Senales, var jeg 9!!!! minutter bak Britta og Sara i tet – helt håpløst. Jeg kunne like gjerne ha lagt opp. Men de andre jentene ga meg ikke opp. De har hjulpet meg med teknikken. Nina pepret meg i hele to timer på et stakepass i Val Senales – hele veien backet hun meg opp, ga meg tilbakemeldinger og var en utrolig mental støtte. Takk, Nina!

For ikke å snakke om Britta. Hun ante tidlig at noe ikke var som det skulle. Allerede på den første samlinga vår i august så hun at noe var feil. ”Du knekker i hofta, dette må vi gjøre noe med”. Britta viste meg ulike stabiliseringsøvelser. Og hva gjorde hun, dama som snart skal kjempe om medaljer i OL, under intervalløkta i Val Senales? Jo, Britta tilpasset farta etter meg. Hun gikk akkurat så fort at jeg klarte å henge med henne, men for henne gikk det neppe så veldig fort. ”Dette er teamkjøring”, husker jeg Britta sa.

Nettopp Brittas ord hadde jeg med meg i helga. Jeg følte meg pigg i kroppen, men måtte slippe teten etter 15-16 km. Da var det også naturlig for meg å vente på Annika. Vi var et team, Annika og meg. Takk Annika, for drahjelpen og teamarbeidet underveis på søndag. Vi jobbet skikkelig bra sammen! Takk også til Daniel Tynell som kom i sneglefart forbi meg med hovedfeltet på hjul etter 30km. At jeg klarte å være med herrefeltet i noen km, ga meg selvtillitt og troen på at staketrening faktisk har hjulpet.

Takk smørerne Olle og Jan Gunnar for gode ski, og ikke minst Runi og Ole Jørgen for super service før, under og etter.

Britta och Sara till OS!

1 svar

Klockan 13:00 idag blev det officiellt att två av åkarna från TEAM SkiProAm, Britta Johansson Norgren och Sara Lindborg är klara för OS truppen i Sotji. Det är inte med lite stolthet vi skriver detta!

GRATTIS tjejer! NU KÖR VI!

Tiden flyger fram

4 svar

Säsongen närmar sig med stormsteg och det har kommit snö på flera håll i landet. Här i Östersund är det lite ont om natursnö, men vi har ca 4 km konstsnöspår som är riktigt fina. Tur att det sparas lite snö till skidskyttetävlingarna så vi har något att åka på. Skönt att jag haft några veckor hemma tillsammans med familjen innan säsongen drar igång.

Jag har de sista veckorna varit på hemmaplan och försökt jobba på de sista bitarna för att känna mig redo inför säsongen. Förutom lite problem med en armbåge har allt gått enligt planerna. Har jobbat en del med tekniken på slutet och börjar känna att det sitter där bättre och bättre. Har hunnit med att köra ett maxtest på bandet som visade att min känsla stämmer att jag är i bättre fysisk form än vad jag varit tidigare. Nu gäller det bara att få ut det på tävlingarna i vinter. Alltid lika spännande att få se var man står någonstans när tävlingarna drar igång.

Idag körde jag säsongens första race på snö, 10 km skate. En härlig känsla då det är det här vi tränar för hela året, att få åka så fort vi kan på skidor. Hade en bra känsla och tyckte jag fick till tekniken riktigt bra. Nu är det några dagar kvar med lite mer träning innan jag försöker hitta formen inför tävlingarna i Bruksvallarna. Jag har där tänkt att köra alla tre dagarna och hoppas på att resultaten kommer ta mig vidare till världscupspremiären i Kuusamo helgen efter. Blir kul att säsongen drar igång igen så vi i teamet får visa upp oss och förhoppningsvis göra många riktigt bra lopp. Tycker träningsåret i teamet har varit kanon, så nu hoppas jag på en lika rolig säsong.

En-dag-på-jobbet

Lämna ett svar

– Britta såg nästan obesvärad ut efter hårt intervallpass…

Vi åkte en snabbvisit till Östersund för att hälsa på Britta på jobbet. Det är alltid trevligt att mötas på hemmaplan!

Denna dag var det stakning intervall på bana på schemat. Britta tränar tillsammans med Universitetet i Östersund. Vilket ös, det blev! Först 3000 m, sedan 2×200 m, sedan 2×400 m, sedan 2x400m, 4×800 m, 2x400m, för sedan att avslutas med 2×200 m.

Skidorna rullar fruktansvärt tungt på banan, så att för att få upp farten krävs urstark muskulatur. Vi kunde konstatera att Britta hängde med längst fram hela tiden. När passet var slut var det fler av killarna som låg ner och frustade, medan Britta såg nästan obesvärad ut. Lovar bra! Jättekul att få del av de dagliga jobbrutinerna utanför samling.

Vi belönades med en trevlig lunch hemma hos Britta sedan, lagad och serverad av Jonas och dotter Emilia. Mycket gott!

Klättring i Torsby

1 svar

Idag var vi alla nöjda och glada efter att ha kämpat oss upp för Tossebergsbacken fyra gånger. Lina var stark och körde fortare och fortare för varje intervall, och vi andra kämpade för att hänga med.

På eftermiddagen blev det ett klassiskt pass i tunneln och nu börjar det kännas att vi åkt några pass där och önskan om att tiden ska gå lite snabbare dyker upp i slutet av passet. Teknikträning och testning av skidor fick det dock att kännas som att tiden gick snabbare och att passet blev effektivare. Hittills är vi väldigt nöjda med lägret och känner att vi fått många bra och givande pass.

Britta