Kategoriarkiv: BRITTA

Britta Johansson Norgren – teamåkare

Stakpass och nylagd asfalt på rullskidbanan

Dagens förmiddagspass var ett stakpass med 6×10 min lite lugnare intervaller. Kändes bra och tycker jag hade ganska bra kontroll över både teknik och fart. Tyvärr var det ytterligare ett pass med regn som de flesta under den här våren varit, så nu längtar jag verkligen efter lite sol och blå himmel. Men en positiv sak är att jag bor i en stad där det verkligen satsas på idrott och det nu är lagt ny asfalt på rullskidbanan.

Nu när det gått några veckor på det nya träningsåret känns det inte lika segt med ökad träning som det gör i början. Första veckorna undrar jag varje år hur jag har kunnat träna så mycket tidigare, men så efter ett par veckor har kropp och knopp vant sig.

Är nu också inne på sista veckan av min praktiktid hos sjukgymnasten Maggie Moström. Vilket känns lite tråkigt när jag känner att jag haft förmånen att få med mig en massa nyttig kunskap, men det ska också bli skönt att ha lite mer tid till vila. Har fått vara med på en massa screeningar av skidåkare i olika nivåer och åldrar. Superintressant att se hur det varierar med stabilitet och rörlighet genom åren. Innan junioråldern är många väldigt rörliga med har inte riktigt hunnit bli tillräckligt stabila för att kunna hålla en bra teknik. Med åren blir de flesta stabilare, men många skidåkare blir stela i både bröstrygg och fotleder. Intressant är hur det påverkar hur vi tekniskt åker skidor och hur träningen kan läggas upp för att optimera möjligheten att åka tekniskt bra och undvika skador.

Nu blir det några veckor till på hemmaplan innan nästa läger som är veckan efter midsommar.

Nytt träningsår och praktik

1 svar

Nu har det gått några veckor sen säsongsavslutning och nytt träningsår har hunnit börja. Jag har passat på att ta det lugnt och umgåtts med familjen, men också börjat på min sista praktik på det Idrottsvetenskapliga programmet. Praktiken gör jag hos sjukgymnast Maggie Moström som har hjälpt många aktiva i SOK och olika landslag. Roliga, lärorika och inspirerande dagar som består av en blandning av patientbesök, screeningar och utbildningar. Skador, kroppen och dess rörelsemönster tycker jag är otroligt fascinerande. Speciellt vad en begränsning i rörlighet, stabilitet eller styrka kan göra för tekniken ute i längdspåret. Mycket testande hemma i mitt träningsrum på kvällarna har det blivit de sista veckorna. Så roligt när det finns saker att jobba på och förbättra.

En vecka har vi nu kvar till årets första läger med teamet. Sen är vi igång för att tillsammans kämpa för att vi alla ska utvecklas och bli ännu lite bättre till nästa säsong. Känns långt borta nu med nästa säsong, men det brukar alltid gå så fort att man knappt hänger med.

Britta

Birken – en dårlig dag på jobb

Lämna ett svar

Det er gått ett døgn siden vi for over fjellet i Birken, eller trasket er vel mer riktig å kalle tempoet vårt. Hva skjedde?

For Team SkiProAm ble Birken nemlig ingen suksess. Etter fire topp 10 i Vasaloppet og fire pallplasser i de siste tre rennene, hadde vi i hvert fall ikke oddsene mot oss for at dette skulle bli et bra renn for teamet. Men, dessverre, både Lina og Britta har vært småsyke etter Vasan. Siden Nina har valgt å stå over resten av sesongen, hadde vi kun tre løpere på start.

For egen del må jeg bare si at jeg er utrolig skuffet. Dette skulle være mitt renn. I generalprøven Holmenkollmarsjen gikk det mer enn fort nok til at jeg lett skulle klart en topp-10-plassering i Birken. Kroppen har dessverre vært sliten etter Vasan, men de siste dagene i forkant følte jeg meg ganske pigg. At jeg velger å gå på ski som ikke sitter ved start, i håp og sterk tro på at de sitter oppover mot fjellet, er helt og holdent min egen feil. Det blir tungt (og frustrerende) å gå tre mil motbakke på glatte ski.

Britta og Lina kjente at sykdommen satt litt i, begge hadde det tungt over fjellet. Lina kommenterte offensivt etter løpet at hun tror hun kunne staket like fort som hun gikk med feste. Det viser at det bare er et tidsspørsmål før ei dame velger blanke ski i Birken.

Nettopp Linas utsagn er også et tegn på at vi ikke har trent spesifikt mot Birken. I teamet er det fokus på staking, selv om vi også har hatt et par hardøkter opp alpinbakker i sommer og høst.

Nå venter Åre til helga, før vi tar sesongpause og etterhvert retter blikket mot neste sesong. Skuffelsen med 13., 15. og 21. plass legger vi bak oss. I 2016 stiller SkiProAm revansjesugne på startstrek i Birken, det skal være sikkert og visst!

Gi meg de stakeskia, takk!

3 svar

2013: Jørgen Aukland blir første mann som vinner Vasaloppet på blanke ski; 2014: Laila Kveli blir første kvinne som vinner Vasaloppet på blanke ski.

Mens Oskar Svärd, Jerry Ahrlin, Daniel Tynell og brødrene Aukland har ligget i front for internasjonal langløpssatsning blant gutta, har Susanne Nyström på mange måter vært sportens kvinnelige banebryter. I 2012 vant hun TjejVasan på blanke ski – tenk, tre mil staking. At det gikk an. For ei dame. Helt rått. Tenkte vi. To år senere staket fire av Team Ski ProAm-jentene samme løp med oppsiktsvekkende tre av våre blant de seks beste. Det var ikke lenger bare: Råe, umenneskelige Susanne. Det var oss. Og det var helt menneskelig. Vi hadde staket tre mil. Punktum.

Under fjorårets Marcialonga hadde vi med oss tidligere Vasaloppsvinner Jenny Grip (Hansson). Da hun fikk spørsmål om vi burde stake, var svaret at det hadde aldri hun gjort i Marcialonga. Likevel går to av kvinnene på pallen på blanke ski. Vårt store spørsmål før start er ikke lenger: hva skal vi smøre med?; Men: blankt eller smøring? I fremtiden er det kanskje heller ikke noe spørsmål lenger, selv for jentene.

I samtlige av fjorårets renn i Ski Classics, den internasjonale langløpscupen, var det minst én kvinnelig løper på pallen som gikk på blanke ski: Susanne Nyström (3) i La Diagonela; Julia Tikhonova (1) og Annika Løfström (3) i Marcialonga; Seraina Boner (1), Tuva Toftdahl Staver (2) og Laila Kveli (3) i König Ludwig Lauf; Laila Kveli (1) og Annika Løfström (3) i Vasaloppet; Britta Johansson Norgren (3) i Årefjellsloppet. Det hører med til historien at Birkebeinerrennet, som regnes som det aller tøffeste, ble avlyst – og at ingen av dame sannsynligvis ville staket det og gått seg inn på pallen. Når skjer det, at en dame staker seg inn på pallen i Birken? Neppe, vil noen si – det samme ble sagt for ikke mange år siden om Vasaloppet. Greit kan det da være å minne om at Jørgen Aukland staket seg inn til fjerdeplass i Birken for to år siden. I år har flere av langløpsgutta varslet at de skal stake Birken med håp om å bite godt fra seg.

Historisk har mennene banet vei, kvinnene har fulgt etter. Som langløpslag ser vi at staking blir mer og mer viktig også for kvinnene. Skal du følge med teten, holder det ikke med to timer staketrening i uka. Der vi tidligere år har gått diagonalgang på trening, skal vi nå stake. De harde skøyteøktene vi hadde i fjor, for to eller tre år siden over for eksempel 5×5 minutter er nå byttet ut med to timer hard staking.

Da en teamets løpere, Britta Johansson Norgen, ble nummer fire i World cup-sprinten i Asiago i fjor, var hun den eneste kvinnen som gikk på blanke ski. Selv mener Britta at hun aldri i verden ville vært i finalen med smøring under skia. Dario Cologna tok en sterk tredjeplass i årets World cup-renn over 15km klassisk i Davos, uten feste. Øystein Pettersen gikk hardt ut i forkant, og beviste underveis og i etterkant – at et så tøft løp som Holmenkollmarsjen kan vinnes på blanke ski. Skeptikerne ergrer seg, vrir seg, ynker seg og klør seg i hodet; For hva er i ferd med å skje med den folkekjære langrennssporten når løpere staker, staker og staker?

Og ikke bare stakes det, det gås ofte fortere uten feste. Vær gjerne skeptisk, for en slik skeptisisme vitner om langrennssportens stilling både i det tradisjonelle og i det moderne Norge. Tilsvarende stilte vi kritiske spørsmål da skøytinga inntok langrennsverdenen på 80-tallet. Vi har aldri blitt sendt i skammekroken av å reflektere. Debatt er sunt, meninger og refleksjoner likeså. Engasjementet dere viser, kjære kritikere av stakinga, skal dere få fortsette med. Men glem for all del ikke at vi gjør det som går raskest. Selv i likhetens Norge må det være legitimt å skille seg ut blant hordene. Vi skiløpere er på stadig jakt etter forbedringer og optimalisering.

Derfor: vi spiser ikke burger til frokost før renn; Vi spiser havregrøt eller brød. Vi bruker ikke LF6 i store konkurranser; Vi bruker Cera. Vi bruker ikke smøring; Vi stiller på blanke ski. Når det lønner seg, og fordi det går fortest.

Øystein Pettersen vinner Holmenkollmarsjen på blanke ski foran VM-løperne Sundby, Dyrhaug og Tønseth. Vinner han også Birken på stakeski? Det gjør neppe Solfrid Braathen, men vil Kveli, Löfström, Norgren, Korsgren eller andre velge blankt og hevde seg i Birken?

Brittas Marcialonga!

1 svar

Eftersom långlopp pågår under så lång tid hinner man tänka mycket under ett lopp samt att både kropp och skidor har sina toppar och dalar. Alla lopp är olika och det är något som gör loppen väldigt roliga att åka. Jag tänkte därför försöka beskriva hur Marcialonga kändes och vilka tankar som fanns med mig under hela loppet.

Jag var väldigt laddad innan start och kände att banprofilen passar mig bra samtidigt som formen har varit på uppåtgående den sista tiden. Lite nervös för hur det skulle fungera i starten men ändå rätt lugn minuterna innan och nöjd med förberedelserna. När starten gick var det full fart från början. Åkte så fort jag kunde och hoppades att farten skulle sänkas så småningom. Kom iväg ganska bra och efter första kilometern var jag och Laila Kveli tillsammans med ca 10 sekunder upp till Katerina Smutna. Farten var hög så det fanns inte så mycket att fundera på annat än att hänga med så länge som möjligt.

Foto: Magnus Östh Swixskiclassics

Skidorna fungerade bra och tyckte också att jag fick till tekniken rätt bra. Avståndet framåt hölls sig ganska stabilt ända tills nästan halva loppet då jag lyckades gå ikapp. Laila hade då släppt några kilometer tidigare så nu kunde jag slappna av lite och ligga med i den klungan som jag och Smutna åkte i. Farten kändes lagom och tankarna var väldigt positiva då jag kände mig ganska pigg och avståndet bakåt började närma sig minuten. Men när vi hade ca 12 km kvar till mål så gick min stav av i en kurva och utan fäste under skidorna är det lite knepigt att ta sig framåt. Fick dock en ny stav ganska snabbt som jag kunde byta till en i lagom längd vid vår nästa vätskekontroll. Men nu blev det att försöka jaga ikapp själv istället för att ligga med i klungan och ladda för sista backen.

Med ca 4 km kvar till mål var jag nästan ikapp, men då kom en större klunga ikapp mig bakifrån med flera av de andra tjejerna i. Nu rejält mycket tröttare än vad jag var några km tidigare blev det mycket negativa tankar då jag istället för att köra om segern inte längre låg på pallen. Tog mig upp för backen och i mål med mycket blandade känslor. Nöjd med formen, känslan, skidorna och hur jag la upp loppet. Men samtidigt så besviken att det ska strula med staven just den gången jag var på väg mot ett riktigt bra lopp. Men så är det i idrotten och förhoppningsvis kommer det loppet då allt istället går min väg på slutet.

Nu är det att ladda om för König Ludwig Lauf på söndag och efter loppet kommer en av de andra tjejerna att berätta hur loppet såg ut just för dem i deras huvud.

Britta.

Årskavalkade fra SkiProAm

Lämna ett svar

Året 2014 gikk for seg slik (etter hukommelsen på en litt hektisk juaften der lua (julegaven) til fattern bare er halvveis, garnnøstet er brukt opp og butikkene er stengt):

Januar: Sara vinner en etappe i Tour de Ski; Solfrid blir nummer 6 i teamets debut i Ski Classics; teamets første pallplass kommer ved Annika i Marcialonga (3)

Februar: To pallplasser i TjejVasan – Britta nummer 2, Annika numer 3. Teamet på 6. og 10. – alle jentene staker på blanke ski; Britta og Sara går OL

Mars: Britta nummer 2, Annika nummer 3 i Vasaloppet; Britta nummer 3 i Ski Classics-finalen i Åre

April: Sesongoppsummering; Sertifiering av skicoacher på Idrefjell – teamjentene deltar

Mai: Oppstart på Idrefjell – Nina i kalasform; Runi og Ole Jørgen diskuterer opplegg og sesongplanlegging med oss

Juni: Samling på Bosøn i Stockholm; teamsjef Ole Jørgen fyller 60 (men ser ikke en dag eldre ut enn 40)

Juli: Samling i Luleå, Ninas hjemplass – lokale helter deltar, besøk av Elpex-Johan, teknikkhjelp ved Johanna Ojala

August: Samling på Idrefjell; Lina vinner Idre Hill Climb (Sverigecup) på rulleski; Emma signerer med teamet; Britta 2 – Solfrid 6 – Emma 9 i Alliansloppet; Britta vinner rulleskicupen sammenlagt

September: Samling i Torsby og første møte med teamets smører, Marthias; Lina i monsterform

Oktober: Samling i Seefeld – jentene virker jevnt over sterkere enn i fjor; Emma vinner rulleskirennet; Lina og Solfrid setter alle på plass og gruser Ole Jørgen i kumelking og minigolf

November: Sesongstart; Lina og Sara går WC; Vi får nytt design på draktene – Runi har gjort drakta enda freshere

Desember: Årets første langløp – La Sgambeda preges av pink første halvdel av løpet – Brita 4, Lina 7

Vi ønsker alle lesere, følgere og hjelpere en snørik, milsankende, god jul; og et godt nytt år. Hilsen alle jentene, Ole Jørgen og Runi

Skidtest och förberedelser

1 svar

Här i Livigno har vi det riktigt bra. Vi har på förmiddagen idag testat lite skidor och sen åkte vi och kände på banan som vi kommer köra på söndag. Istället för att räkna varv som det hittills varit hemma på konstsnön får vi här planera för att hinna runt ett varv. Det är en fin bana vi ska köra med en tuff stigning upp på över 2100 m innan det vänder ner mot stadion igen.

Många är det som ligger här och tränar då det både är långloppsåkare, skidskolor och flera nationer som ligger här innan världscuptävlingarna i Davos. Ändå är det inte trångt i spåret och roligt att träffa på många kända ansikten. Lina och jag har haft det väldigt lugnt här nu i ett par dagar, men morgon ansluter resten av teamet och då kommer det nog att kännas lite mer att vi börjar närma oss säsongens första långlopp.

Lina och Britta

En viktig helg

2 svar

Säsongsstarten i Bruksvallarna nästa helg är en viktig helg om man vill ta sig ut på världscupen och ta en plats i VM laget till Falun. Den här helgen har varit viktig av helt andra orsaker. Vi har varit tillsammans hemma hela familjen och det händer inte så många gånger per år. Går det som vi vill med skidåkningen och vi håller oss friska kan det dröja länge till nästa gång. Därför värdesätter jag dessa helger högt när vi är hemma i huset och kan ta det lite lugnt tillsammans mellan allt fixande. Att leka lite kurragömma och laga pizza tillsammans är en skön kontrast till letandet efter form och snö.

Har även hunnit med att köra lite intervaller på bandet på vintersportcentrum här i Östersund idag. 5 x 4min ganska hård körning blev det medans Emilia och Jonas hejade på. Har jobbat mycket med tekniken under hösten och tycker att det börjar kännas riktigt bra. Tyvärr vill inte diagonalåkningen lossna riktigt så var lite frustrerad under intervallerna när jag inte riktigt kan hitta någon nyckel som får det att kännas så där härligt lätt att ta i.

Nu blir jag hemma till på onsdag då jag åker till Bruksvallarna för att hinna med lite skidåkning och skidtest innan helgens tävlingar.

// Britta

Att jobba med olika mål

Lämna ett svar

För mig har det under hela karriären varit väldigt viktigt att jobba med att sätta mål. Tänker jag tillbaka så är det de åren jag varit noggrann med att jobba med olika mål som jag har lyckats bra. En del mål handlar om resultat och framgångar jag vill uppnå, men de viktigaste målen för mig är de mål jag sätter upp i vardagen för att nå de stora långsiktiga målen. Jag jobbar med allt från att sätta upp mål för enskilda träningspass, till och med enskilda delar i pass, till långsiktiga mål vad jag vill uppnå flera år framöver. Där emellan finns också årsmål, tremånadersmål, månadsmål och veckomål. När jag nu närmar mig säsongen jobbar jag mycket med mina veckomål för att känna att jag varje vecka tar mig ett steg närmare att känna mig redo när säsongen drar igång. Varje söndag utvärderar jag veckans mål och skickar nästa veckas mål till Stig Wiklund, min mentala rådgivare. Jag känner då att jag har kontroll över att jag håller mig på “banan” och varje vecka tar ett kliv i rätt riktning. Jag tror att dessa små kliv är det som i slutändan kan göra att jag tar ett stort kliv och uppnår mina drömmål. Målen ger mig också motivation när det tar emot och utvärderingarna hjälper mig att se att målen jag sätter upp är de rätta för just mig. Jag har då också lättare att se att jag faktiskt gör många bra saker istället för att fokusera på det som jag inte gjorde lika bra. Är det som inte var så bra något som jag kan jobba med att förbättra så får det bli nästa veckas mål. Nu jobbar jag också med att hitta ett sätt att fira mina mål när jag uppnått dem, något som jag tidigare varit sämre på.

// Britta

Barn, träning och jobb

Lämna ett svar

Jag får ofta frågan hur vi får ihop dagarna med barn, träning och jobb.

Här kommer ett exempel på hur min dag kan se ut när vi är hemma hela familjen. Upp på morgonen runt 6.30 och äter frukost och fixar inför dagen. Lämnar Emilia på dagis och tränar dagens första pass. Idag var det ett 3 timmars stakpass. När det är klart, hem duscha och äta lunch innan jag åker iväg på möte på skiduniversitetet om veckans träning. På vägen hem handlade jag lite snabbt och sen åkte familjen iväg till Andersön ett par mil från Östersund för att plocka bär och fika lite. Jag tog då med mig ombyte i bilen och tog andra passet på väg hem därifrån. Min snälla familj åkte hem och lagade middag som stod färdig när jag kom tillbaka hem. Efter middagen blev det lite planering och bokning av resor som skulle göras innan det var dags att sova och ladda för morgondagens träningsrace på rullskidor.

Fika i skogen Britta (Foto:Privat)