Författararkiv: Lina

Jakten på snön!

I fredagagskväll hoppades vi på att det skulle frysa på över natten så vi kunde stiga upp morgonen där efter och inleda jakten på snön i Ullådalen.

Som tur var blev det nattkallt och solen sken när vi vaknade upp på lördagen. Det var lite dåligt med snö i början och det blev att gå med skidorna på myren varvat med snöfläckar.

Ganska snabbt kom vi ändå till snön och det var bara att börja klättra uppför för att komma upp till Mullfjällets topp. Brant och varmt var det!

Tillslut kom vi upp på toppen och det var helt fantastisk skare uppe på fjället!!!

Sedan åkte vi ner i Forsaskalet, en av de bästa platserna på jorden enligt mig.

Tänka sig att vi kunde åka skidor den 30e maj, otroligt! Det finns verkligen fortfarande gott om snö längst uppe på fjället, kruxet längre fram är ju bara att ta sig till snön då det smälter mer och mer nere i dalen. Kanske var det ändå sista skidpasset? För mig är det en förmån såhär på våren att få blanda både barmarkspass med skidåkning. En förmån som jag verkligen uppskattar och njuter av!

Lina

Less på snö?

Lämna ett svar

I södra Sverige ser jag på socialamedier att det är gröna gräsmattor, träden och växter blommar och människor tränar i shorts och t-shirt. När man bor norrut som jag kan man inte vara less på snön såhär års utan istället se till att njuta av den.

Det började redan igår med att se det positiva när vi vaknade på Idre Fjäll och det var alldeles vitt ute och tre timmars långpass stod på planen. Allt går att genomföra (bara det inte blir för kallt och risken att man ska bli sjuk är för stor). Men vi klarade oss igenom både rullskidor och löpning med snöfall utan större problem, som sagt, det handlar oftast mycket om inställningen!

Bilder från gårdagens träningspass, foto:SkiProAm

Idag har jag haft en skön vilodag men jag kunde inte låta bli att njuta av den fina kvällen genom att ta topptursutrustningen och knata upp mot fjället tillsammans med Ann för att ta kvällsfikat utomhus. Visst kan jag sakna värmen då och då men de är också fantastiskt att kunna förlänga vintersäsongen när det faktiskt är skidor som jag älskar! Nedan ser ni den plats jag ibland gillar mest av allt, blåhimmel och vita fjäll.

Hoppas ni får en fortsatt fin vecka!

Lina

Längtar ihjäl mig!

Lämna ett svar

En månad med en ostrukturerad vardag har passerat. Ingen klocka som har ringt, inget träningsprogram att följa, inga hinder att äta chips och dipp oavsett dag och ingen stress att behålla formen eller jaga den för den delen heller. April – varje skidåkares ”semestermånad”.

Maj är här men jag är fortfarande inte i den efterlängtade rutinen ännu. Men jag längtar just nu ihjäl mig efter att bara få komma igång med träningen och strukturen igen.

När jag gick i mål på Årefjällsloppet släppte jag bara allt, säsongen hade varit lång och jag orkade inte tänka mer på skidorna, jag var mätt. Veckorna efter Vasan var kämpiga med en sjukdom som tog bort min fina form och jag fick istället gå varsamt fram för att kunna köra de sista tävlingarna. Genom att jag släppte allt där och då när jag passerade mållinjen i Vålådalen resulterade i att jag inte haft så mycket eftertanke till säsongen som var. De senaste dagarna har jag därför summerat vad jag egentligen presterade och vad jag gjorde på vägen dit, under hela träningsåret alltså.

När jag står för inför ett nytt träningsår vill jag alltid optimera allt för att året som kommer ska bli så bra som möjligt. Ibland behövs stora förändringar i träningen för att nå sina mål men i år känner jag att några större förändringar inte behövs genomföras. Jag känner mig trygg med den träningen jag genomförde förra året och det är små detaljer som behövs justeras enligt mig. Självklart ska nya delmål och mål sättas upp men det är en annan sak.

(Det är just detta jag längtar efter, springa på fjället!).

Första delmålet är att bli kvitt denna långdragna förkylning som jag drog på mig förra helgen. Sen ska jag ut på skaren och skejta och sedan ska jag komma igång med löpningen och förhoppningsvis kan jag köra mitt löptest upp till Copperhill så fort som möjligt för att få en check på vart jag faktiskt står just nu. Misstänker att det inte handlar om någon rekordtid men ändå viktigt för mig att få det svart på vitt.

Så genom att vi är igång med ett nytt träningsår i teamet så är vi också igång med ett nytt bloggår!

Lina

Lite frågor och svar från teamet!

2 svar

Här kommer svaren på era frågor som ni har skickat in till oss den senaste veckan, hoppas ni gillar läsningen.

Vilket är ditt favoritlopp av de olika Ski Classics tävlingarna Solfrid? ”La Diagonela, fordi det er et løp som krever både kapasitet, stakestyrke og et ekstra fokus på disponering av krefter. Rennet går i høyden, så det gjelder å være litt kald og ikke brenne for mye i starten. Dette er et flott renn også når vi ser på omgivelsene med fantastiske rammer i form av fjell på begge sider av dalen”.

Emma, vilken är din favoritövning i gymmet? ”Min favoövning är armhävning med klapp med fötterna på en piatesboll”.

Ångrar du att du stakade Vasaloppet Britta? ”Nej, stakning är min styrka och tror inte jag hade kunnat gå fortare med fäste”.

Vilket är ditt favoritlopp av de olika Ski Classics tävlingarna Nina? ”Det är egentligen två av SkiClassics tävlingar jag tycker lite extra om, Marcialonga och Vasaloppet. Marcialonga tycker jag är en väldigt fin och välarrangerad tävling där spåren alltid brukar hålla kanonkvalitet. Det är även trevligt att åka genom alla små byar och väldigt mycket publik som hejar längs vägen, helt enkelt en rolig tävling att åka! Vasaloppet är ju långloppens långlopp och bara måste finnas med på listan! Ytterligare en anledning till att jag väljer just dessa två lopp är att de är de längsta, 70 km och 90 km. Det blir väldigt stor skillnad att ha åktider runt två timmar som det blir i de flesta andra lopp och på dessa tävlingar där åktiderna blir betydligt längre. För mig brukar det oftast gå bättre ju längre det är”.

Lina, föredrar du att starta damer försig eller tillsammans med herrarna? ”För oss som tjejteam är det en fördel för oss att starta ensamma, vi kan då lättare teamköra med varandra. Det är lätt att vi försvinner bland killarna när vi startar tillsammans med dem. Det blir svårt att ha koll på sina motståndare då vi ofta hamnar i olika klungor och det blir även svårare för våra åskådare som följer oss hemma på tv:n att ha en bra överblick på loppet. Det krävs dock lite olika egenskaper vid de olika starterna kan jag tycka, när tjejerna startar själva går loppet oftast inte lika hårt från start till mål och det handlar mer om att göra ett bra teamjobb, ett markant ryck eller ha en bra spurt. Startar vi med killarna blir det max från början och det krävs mer kapacitet från åkaren för att klara av att hänga med i den höga tempot”.

(Foto: Skiproam)

Britta vilket är ditt favoritlopp av de olika Ski Classics tävlingarna? ”Vasaloppet för att det är det största, men tycker också mycket om Marcialonga för den härliga stämningen och att man åker på gatorna genom de små byarna”.

Solfrid, vad motiverar dig att leva med skidåkningen varje dag? ”Jeg motiveres av at hver dag er ulik, det gjelder å ha et nytt fokus hver dag. Jeg er ingen 24 timersutøver, så det er også et must for meg å ha annet å fokusere på enn bare trening. På jobb får jeg koblet av fra ski og kan tenke på annet, men når jeg trener er det effektivt og alltid med et mål. Å hele tiden ha noe nytt å fokusere på, noe å bli bedre på, motiverer meg”.

Vilket är ditt favoritlopp Emma? ”Tjejvasan är det långlopp som jag har kört flest gånger och därför gillar bäst”. Jag har ej kört någon av Ski Classics tävlingarna men tror att König skulle passa mig bäst då jag gillar både banprofilen samt distansen av loppet”.

Nina, vilket är ditt favoritpass för att komma i bra form? ”Jag har inget specifikt favoritpass för att komma i form, utan det beror lite på hur tävlingsupplägget ser ut och hur kroppen känns. Ofta brukar jag dock 2-3 dagar före tävling köra ett pass med ca 10 min i zon 3 följt av några intervaller i zon 4-5 med en total intervalltid på ca 10 minuter följt av återigen ca 10 minuter i zon 3 och avsluta med några spurter. Ett ganska kort pass där man inte hinner bli sliten men får upp lite tempo i kroppen”.

Gillar du platta eller kuperade banor bäst Britta? ”Platta eller med lite flackare backar. Jag tycker om banor som går att staka, gärna med några längre backar som är utmanande att staka i, men de får inte vara så branta”.

Lina, vilket är ditt favoritlopp av de olika Ski Classics tävlingarna? ”Vilken svår fråga!! Alla lopp har sina olika egenskaper och möjligheter. Men av de lopp jag har åkt i år så får jag nog ändå säga König. Men är man i bra form så gillar man alla lopp”.

Hoppas ni är nöjda med svaren som ni har fått tagit del av, nu fortsätter vi ladda så gott vi kan till Birken!

Tävlingsdräkten är tvättad (igen!).

Lämna ett svar

Tjejvasan är ”historia” och ett ännu större lopp väntar till helgen. Tävlingsdräkten är tvättad igen och ligger där i väskan och väntar på att bege sig.

Över fyra timmar. Fyra timmar med fullt fokus och vara här och nu tror jag blir den största nyckeln till framgång på söndag. I alla fall min nyckel.

Idag har jag börjat titta på fjol årets Vasalopp för lära känna terrängen bättre. Jag är snart i Mångsbodarna, men jag kommer vara i Mora innan vi åker till Sälen på torsdag.

Idag har kroppen fått joggat, stretchat och varit på en behandling.

Massören tyckte mina muskler kändes spänstiga och verkade vara i form. Jag suger i mig alla saker som kan lyfta mitt självförtroende ännu högre än vad det redan är just nu.

Självförtroende och att våga gå min egen väg på söndag är min plan.

En av mina målbilder på söndag, att aldrig ge upp innan det är klart.

Jag hoppas alla ni där ute följer oss tjejer i teamet på söndag och hejar fram oss. Ni är ju så bra på det!

Tack för alla som har hört av sig och uppmuntrat oss till vår fina teamkörning under Tjejvasan, det tar vi åt oss av.

Klä er i rosa på söndag och håll en extra tumme för att just en Skiproammare står högst upp på pallen. Det är det vi går för! ! !

Lina

vila – den bästa träningen.

2 svar

Träna vet ni ju att vi gör redan, vila gör vi också ibland, mer under tävlingssäsong än under träningssäsong. Vad innebär då en vilodag för oss elitskidåkare? Självklart betyder en vilodag olika för olika personer beroende på vilket liv man vid sidan av skidorna.

En vilodag för mig betyder att jag försöker planera in så lite som möjligt och ta dagen precis som den kommer för att ge kroppen den bästa återhämtningen. Då jag varken pluggar eller arbetar för tillfället har jag lyxen att kunna göra det. Jag prioriterar alltid en sovmorgon eftersom jag är en person som gillar att inte behöva väckas av en väckarklocka. En lång och god frukost gör jag nästan alltid om jag har sällskap hemma som jag hade idag. Då bakar jag scones (bästa receptet om du klickar på länken), sedan gör jag gärna en äggröra och en stor kanna med kaffe.

(vilodagsfrulle från arkivet..).

Idag blev det en ”lunchbastu” hemma för att mjuka upp kroppen innan jag åkte in till byn för att träffa min underbara och otroligt duktiga naprapat Josefine som precis har öppnat en egen mottagning – Naprapatkliniken Åre , både modigt och så roligt tycker jag! Det är viktigt att jag sköter mig och ger min kropp behandlingar med jämna mellanrum för att alla kroppsdelar ska fungera och skador ska utebli.

Efter behandlingen var vi tvungen att testa det nya creperiet på byn och satt där läge och både åt gott och drack kaffe i solen som strålade in genom fönstret.

Hemma igen, läsa tidning i soffan, skicka något mail och blogga här fick bli en avslutning på eftermiddagen innan det var dags för middagen.

Som ni märker, jag sliter inte ihjäl mig om jag inte behöver när det står vila på mitt träningsprogram, men det är också det som är min filosofi med just dessa dagar.

Tack för att ni tog er tid och läste,

Lina

Linas König Ludwig lauf.

2 svar

Nog visste jag att både Marcialonga och König var två av loppen i cupen som skulle passa mig bra vilket också har inneburit att jag har haft höga förväntningar på mig själv de senaste två helgerna och också varit både laddad och nervös.

När starten gick 8.45 kände nog kroppen bara äntligen! Adrenalinet rusade genom kroppen. Det är nämligen alltid en lika skön känsla att få dra iväg när startskottet går och alla bylsiga överdragskläder är avtagna och det enda som finns kvar är en tight tävlingsdräkt mot kroppen. Det sitter dessutom ett par snabba skidor under fötterna istället för ett par tunga och sega uppvärmningsskidor och allt känns därför hundra gånger lättare än vad det gjorde på uppvärmningen.

Jag hade en plan för dagen och det var att vara offensiv. Redan från start fick jag rusa av mig både lite adrenalin och energi för att sedan lägga mig i klungan och försöka att spara lite energi. Tankarna som kom i huvudet var hela tiden att jag bara ville köra, Britta sa åt mig att lugna mig ”vänta tills backen Lina”. Okey tänkte jag. Det värsta var att det började snöa innan vi kom till backen, ”oh nej tänkte jag, det här kommer att förstöra hela vår plan med att gå från i backen”. Men snön stoppade oss inte, jag försökte ligga så mycket bakom skotern som möjligt för att få uppåkt snö, spåren var ingen ide att ligga i då det låg ett lager med snö där som gick alldeles för tungt att dra i. Jag började öka lite i backen innan den stora backen, kroppen kändes fortfarande bra, Britta sa till mig att vi hade lucka, perfekt tänkte jag!

Ännu mer snö, det kräksnöade när vi kom till den längsta och brantaste backen på banan, jag låg tätt på Brittas skidor hela vägen upp men var tvungen att släppa när det började gå utför. Jag försökte att inte tänka negativt, vara här och nu i loppet som Britta har lärt mig att jag ska tänka. Britta fick lucka, jag kämpade på, började titta bakom mig och såg tre jagande tjejer. Dom ska inte få mig gratis tänkte jag, kämpade på, försökte tänka på tekniken, försökte hitta skoterns och Brittas spår för att det skulle gå lättare.

När Laila, Katerina och Seraina kom ikapp mig hade jag en klar och tydlig plan med att endast ligga längst bak i gruppen och inte hjälpa till för att ta in på Britta. Jag låg och övervakade min position och försökte spara energi, började ställa in mig på spurt redan nu mentalt.

Killarna kom ikapp och det blev stökigt, Laila satte upp farten och hängde på ryggarna framför, fartökningen märktes markant men armarna svarade ändå bra. Både Laila och Katerina fick någon meter då Seraina släppte och jag låg bakom henne men jag la in en stöt och kom i kapp dem igen. NU, nu kan ingenting stoppa mig från den där pallen tänkte jag.

Smutna gjorde ett fint dragjobb de sista 6 kilometrarna, mina skidor gled jätte fint bakom och jag kunde verkligen ligga och ladda inför spurten. ca 1,5km innan mål stod Mattias (vår vallare) och skrek ”var smart Lina, var smart”. Jag visste precis vad han menade, nämligen, ligg kvar där fram tills spurten och sen tar du dom.

Jag hade koll på att Solfrid åkte starkt bakom oss, började fundera på om hon skulle hinna upp oss. Släppte tanken snabbt och fortsatte fokusera på spurten. Jag ville vara först in på upploppet. Jag var först in på upploppet, yes! Spurta för allt du är värd nu tänkte jag bara. Jag spurtade för allt jag var värd, jag fällde fram min fot, men Smutnas for var längre fram en min. Där och då kände jag mig ändå nöjd, jag var på pallen, det var dagens mål! Och vi hade en seger i teamet, jag hade varit delaktig i den. Fantastiskt!

Förutom två tjejer från teamet på pallen vill jag också lyfta fram Solfrids 5:e plats och prestation igår. Det var även hennes bästa placering i dessa sammanhang (likasom för mig och Britta) och hon gjorde ett väldigt fint lopp och kom minst sagt starkt på slutet som nästan tog även henne upp på pallen. Nina slutade på en 11:e plats som jag vet att hon inte är helt nöjd med men långlopparen från Luleå är en stark tjej som kommer att visa vad hon går för när det blir 9 långa mil på Vasan, var så säkra!

Avslutar med denna bild som Ole Jörgen tog efter målgång igår som visar hela teamets glädje.

Tack för alla gratulationer som ni har gett oss i teamet, vi blir såklart jätte glada när ni hör av er där ute!

Lina

Resan har rullat vidare!

2 svar

Igår packade vi ihop väskan igen och lämnade ett fantastiskt vintrigt och solbadande St. Moritz och rullade vidare mot Italien och Moena.

Tävlingen i lördags blev både ris och ros för teamet, men mestadels ros! Vallarna gjorde ett fantastiskt arbete med tjejernas skidor i de svåra förhållandena med den fallande snön. Nina påstod efter loppet att hon aldrig upplevt så bra glid under sina skidor och gled till och med i från många av herrarna, kul! Britta gjorde ännu ett fint lopp i cupen men hade otur och stod på nästan på andra varvet och tappade då täten och förmodligen också en pallplats, men ännu en 4:e plats innebär att Britta fortfarande har häng på pallen i den totala cupen med sin 4:e plats. Jag själv (Lina) fick ställa in starten på morgonen då kroppen inte kändes helt hundra och pulsen var väldigt hög, väldigt tråkigt när man har laddat för ett lopp i en hel vecka. Solfrid upplevde att höjden spelade ett litet spratt med henne för dagen och det var därför svårt för henne att få till den bästa känslan i kroppen. Summan av det hela är att teamet gjorde en fin laginsats ännu en gång med placeringarna 4, 10 och 12:a. Men självklart vill vi mer, målet är ju pallen!!

Upplägget inför Marcialonga som är på söndag ser lite olika ut för oss tjejer i teamet. Vallarna har åkt hem för att jobba och ladda upp batterierna och kommer tillbaka till helgen. Britta har även hon åkt hem för att fylla på med lite ”hemmaenergi” genom att sova i sin egna säng och träffa hennes dotter Emilia. Solfrid kommer att ta ett break från denna helg och satsar för fullt mot König om två veckor. Och på plats i Italien redan är jag och Nina och laddar för tävlingen på söndag.

Snöläget här nere är inte det bästa. Spåret där banan kommer att gå ser ut som en ”vit orm” som slingrar sig ned över byarna. Vi har läst på arrangörens hemsida idag att banan kommer att kortas ner till 56km istället för den ursprungliga distansen 70km på grund av snöbristen. Men man måste ju ändå säga att de har lyckats att producera mycket snö då det endast är konstsnö på de 56km som vi kommer att köra.

I eftermiddag har vi lite olika aktiviteter, Nina kommer att träna ett andra pass uppe i Alochet (1700 m ö.h.) där det finns gott om snö (ca 15 min från vårt boende) och jag å Ole Jörgen ska ta en kaffe på byn och förbereda kvällens middag och sedan skämma bort Nina.

(Bild från förmiddagen).

Ha de!

Lina

Uppe med tuppen!

Lämna ett svar

Kroppen är lagom sugen på att gå upp när klockan ringer vid sex på morgonen, men när man har fått två koppar kaffe och träningskläderna har åkt på känns allt lite bättre. Under julen fick vi snö och fina skidspår här i Björnen men vid nyår kom årets töväder med blåst, regn och massa plusgrader. Nu har det blivit minusgrader igen och även snö, men det kryllar inte av skidspår ännu och det gäller därför att hitta sina egna lösningar på problemet eller inte ens tänka att det är ett problem.

Nåväl förra veckan testade jag att köra ett skejt a2 pass på transportlederna upp i pistsystemet och det funkade fint. Så därför bestämde jag mig för att köra ett klassiskt intervallpass idag i samma terräng. Det gick bra trots att det inte fanns några spår, det är ju ändå så man åker större delen av året på rullskidorna. Men det enda kravet för denna typ av pass är att man är uppe före alla utförsåkare, kabinbanan öppnar vid nio så innan dess gäller det att vara klar för att inte krocka. En pannlampa på huvudet är också bra att ha med sig då solen ännu inte har gått upp:) Utförsträning får man på köpet när man ska ner igen, super kul!

På toppen av ”intervallbacken”, vi plockade 500 höjdmeter från starten.

Det blev en god brunch med skones, ägg å bacon och kaffe när vi kom hem igen. Tack för sällskapet i backen Ann, Andreas och Gurra, det gjorde vi bra!

Nu får det bli en liten tupplur innan lunchen.

Lina

”But first, let me take a Smartfish”

Lämna ett svar

Idag är det fjärde dygnet på höjd, vi bor på ca 1820 mö h och banans högsta punkt ligger på ca 2100 mö h. Det sägs att den tredje dagen på höjd brukar kännas sämst för kroppen och det har även stämt för mig de gångna jag har vistats på höjd. Vi hade tredje dagen igår men då vilade vi och det var därför svårt att känna exakt hur kroppen kändes. Idag gick det lite tungt att träna från start men efter ca 30 minuter började det gå bättre och bättre. Det har dessutom varit minst tio grader kallt varje morgon och tjärvsnö vilket kroppen inte riktigt är van vid efter det varma november och decembervädret hemma så alla pass har varit lite segstartade kan man säga.

Eftersom vi befinner oss på höjden blir det allt viktigare med dryck, återhämtning och vila mellan passen eftersom höjden sliter mer på kroppen än när vi är hemma på ”vanligt” lågland. Jag passar därför på att att alltid avsluta passet med en Smartfish för att påskynda återhämtningen och se till att jag får i mig dagens fiskbehov. Jag ska väl medge att det slinker ner en och en annan mellan passen också för att förse kroppen med näring. Som tur var kom Ole Jörgen ner med ett helt nytt förråd i bussen igår så jag behöver nog inte gå tom resten av vistelsen här i Livigno:)

Vi hörs allihopa, trevlig helg!

Lina