Äntligen fick jag till ett lopp som räckte fram till seger. Skön känsla och viktigt för motivationen att göra det lilla extra under februari och fram till Vasaloppet. Jag tänkte i det här inlägget berätta lite om några av de personer som finns för mig och hjälper mig att satsa på skidåkningen. Viktigast är såklart familjen som får stå ut med att skidåkningen tar mycket av min tid och fokus. Världens härligaste dotter som tycker det är självklart att mamma tränar och en man som står ut med att jag nästan alltid tänker på skidor och träning. Mina föräldrar, syskon och svärföräldrar som ställer upp som barnvakt när vi ger oss iväg på resor.

Men jag vill också ge ett stort TACK till Ole Jörgen och Runi som genomförde sin dröm om ett tjejteam. Alla tjejerna i teamet som sparrar på träning och gör det roligt att vara borta på läger och tävlingar. Vallateamet med Mattias Hallquist som ansvarig som gör ett otroligt jobb med våra skidor. Men inte nog med att de ger oss snabba skidor, de är också riktiga stämningshöjare som gör det är kul att gå ut och testa skidor vilket väder det än är.

Skiduniversitetet med tränarna Fredrik Uusitalo och Anders Strid har varit viktigt för mig i år och sett till att jag har bra träningar att vara med på varje vecka när jag är hemma. Jamtkliniken som jag får hjälp av att utvecklas i styrka och stabilitet. Supergoa Maggie Moström som fixar kroppen när det behövs och Stig Wiklund som hjälper mig att hålla tankarna i styr och gör det här till en resa som utvecklar mig mentalt minst lika mycket som fysiskt.

Klubben Sollefteå skidor, alla tränare jag haft och alla goa skidåkare som jag fått lära känna som gör att jag fortsätter år efter år. Som ni ser är det många personer som står bakom oss skidåkare och gör det möjligt att få uppleva den härliga känslan att åka över mållinjen med ett lyckokänsla i hela kroppen. Därtill är det sponsorer, utrustningsleverantörer och alla som hejar och skickar så snälla hälsningar när det går bra som gör att det här till det bästa jobbet att man kan ha.

Nu blir det lite mer träning ett tag och laddning för Tjejvasan och Vasaloppet, årets höjdpunkt som långloppsåkare.

Britta

Igår körde jag ett teknikpass med Fredrik Uusitalo som gav en sådär härlig känsla när tekniken sitter och man kan börja jobba vidare på att utveckla den mer.  Att vi tjejer har börjat staka hela vägen i flera av långloppen tror jag inte att det var många som trodde för några år sedan. Men jag tror ändå att vi fortfarande har mycket att jobba på teknikmässigt och en hel del att lära av killarna som ännu ligger lite före i utvecklingen av långloppen. För att kunna staka snabbt ett långlopp är det viktigt att kunna anpassa tekniken till de olika partierna på banan. Den bästa behärskar att staka både där det är brant uppför, länge uppför, kunna spara energi på lätta partier och sedan också kunna staka riktigt snabbt i en spurt vilket sätter stora krav på att tekniken sitter. Att för mig som är ganska ny på det här med långlopp få höra hur killarna tänker, för att sedan fundera vad som passar mig  och hitta en teknik som jag tror tar mig så fort fram som möjligt är väldigt intressant. Vi tjejer har lite andra förutsättningar styrkemässigt i överkroppen än killarna, men jag tror att fler tjejer kommer staka mer under de närmaste åren. Samtidigt anser jag att den bästa åkaren är den som behärskar alla tekniker och är så stark att den kan gå ifrån med fäste uppför och sen också staka riktigt fort på platten. För mig är det en bit kvar dit då jag tycker att det är väldigt svårt att få till tekniken så skidorna sitter när jag kör diagonal länge och börjar bli trött. Men tur att det finns saker att jobba på så att det går att utvecklas.

Imorgon blir det resa ner till Tjeckien och Jizerska som är först ut av fyra helger på rad av långlopp.