Författararkiv: Runi

Nisse Schmidt – fotograf i världsklass

Vi träffade Nisse en solig dag på Idrefjäll i slutet på april. Som alltid, utrustad med två kameror på magen, skidor och utan stavar. Nisse har genom åren blivit en känd profil inom skidvärlden.

 Hur viktar du ditt jobb som pressfotograf i förhållande till det konstnärliga?Som fotograf vill jag fånga ögonblicket. Inte detaljerna, utan mycket ögon och händelser. Det konstnärliga finns ju med, men det är viktigare för mig att fånga en människas ögon eller en aktiv händelse. Jag tar heller bild på barnet som leker än barnet som sitter. Har sitt ursprung i att jag var sportfotograf. Det var alltid händelser som fotades och det är det som har rotats i mig.

Vad är ditt förhållande till längdskidåkning? – Jag är jättedålig på att valla skidor. Jag har åkt öppet spår i Vasaloppet och tog mig i mål och jag har även åkt Halvvasan. Inser att jag måste ha teknik och vallningskunskap. Det går inte att åka på ren vilja. Jag äger ett par skateskidor också. Har faktiskt skatat ifrån Per Elofsson på slalomskidor! Det ska sägas att streckan inte var så lång. Men, tekniken fattas mig eftersom jag har fokus på fotningen hela tiden. I bilen har jag vallningsfria turskidor som jag tar på mig på vårvintern så att jag kan åka ut på fjället och fota.  Åker oftast med en stav eftersom jag ska fota hela tiden. Kameran är med överallt!

Hur ser du på utvecklingen mot professionella team? – Spännande. Vi har tyvärr försummat långloppen. Men det kommer mer och mer. Det är naturligt att det blir privata team när klubbar inte mäktar med eller att landslagen inte har resurser att ta hand om alla.  Nisse berättar vidare att resurserna som privata team har tillgång till är större och fler. Thomas Alsgaards vallateam åkte till exempel helikopter och testade olika skidor och valla längs hela sträckan innan starten i Vasaloppet i år.

Hur ser du på möjligheterna för längdskidåkning på Idrefjäll?– Enorma. Speciellt på försäsongen. Vi kan ta hand om snön hela året om. När det gäller träning, så har vi dessutom en av Sveriges bästa förutsättningar för rullskidor på elitnivå. Det finns annars möjligheter till tuffa träningspass med stavar uppe på Städjan eller runt Nipefjället. Cykel i tuff terräng är ytterligare en träningsform som passar skidåkare för att få allsidig träning, något som Idrefjäll kan erbjuda i kombination med till exempel rullskidåkningen.

Vad eller vem ser du som ditt drömobjekt att fotografera?– Jag har aldrig varit på ett sommar OS. Det skulle vara kul. Men annars har jag nog haft förmånen av att kunna fota allt inom skidsport. -Australien Open i Tennis, Federer kanske, eftersom det är så långt ifrån skidåkningen. Gillar att kunna fota extremsport. Cykling eller paddling. Tack Nisse!  (Text: Runi Wold, foto: Nisses sportbild.)

Fakta om Nisse Schmidt: 

Bakgrund:Började 1983 på Mora tidning som sportjournalist och fotograf. Numera helt freelance. Säljer även bilder till sponsorer till den alpina verksamheten. Fotoansvarig för tävlingar ibland annat Åre. Åker annars på några världscuptävlingar.

Familj:Bott i Idre 10 år med sambo och två barn.

Uppdragsgivare:Turistnäringen, Mora Tidning, Vasalöparen, (Tidningen Glid har tagit över det redaktionella ansvaret för Vasalöparen)

På spaning efter VM i Oslo

Nytt stort backhopp håller på att ta formHolmenkollen nästa stopp för Ski Pro Am.    2011 arrangerar vi skidläger i anslutning till VM i Oslo. Anläggningen är fortfarande en stor byggarbetsplats, men ska vara klar inom en månad. Även om det är våra hemtrakter, så hade vi nästan glömt det unika med milslånga spår nästan direkt utanför stadskärnan. Helt fantastiskt. Bara ”ett stenkast” från Karl Johansgate, paradgatan i Oslo, finns det vacker natur och spårlängder för alla smaker.  Våffelstugor och 1000 tals människor på tur. Historiska 5-mils spår och härliga nygjorda ”skejt-autostradas”. Allt finns där.  Nya hoppbacken håller på att ta form. Det här blir bra!    

Skejtspåren ligger i anslutning till arenan och är tuffa, utmanande uppför och nerför. Mycket spektakulärt. En bit in i skogen är det klassisk stil som gäller. Här går man på tur. Möjligtvis mötte vi en eller två skejtare till förutom oss själva. Vi hade tänkt oss in till ett ställe som heter Kikut, men spåren smalnade av, så det gick inte att ta sig ända fram utan att förstöra spåren. Det blev mycket klättring och enspårskejting på slutet. Nästa gång åker de andra skidorna på när vi ska på ”tur”.   

Man behöver inte åka långt innan den första våffelstugan med rykande vinbärsdryck och nybakade bullar dyker upp. Lagom var 5:e kilometer ligger de. Utanför trängs längdskidorna och hundarna spanar efter sin husse och matte. Det känns som halva Oslo är där ute i skogen. Det är folk över allt och alla hejar och pratar. Inne är det så varmt av svett och ånga från vinbärsdrycken att det immar på kameralinsen. På vägen hem hittade vi korvförsäljning i 5-milsspåret!

Ole Jörgen vid första våffelstugan, TryvansstuaUtanför Kobberhaugshytta. Här inne var det minst 100 längdskidåkare som njöt av varm vinbärsdricka och bulleVärmande vinbärsdryck och färska våfflor, mums för trötta benRuni hittar ett korvstånd i 5-milsspåret