Att ha förtröstan

Att vara skidåkare är att alltid ha förtröstan. Det kan man lugnt konstatera. Med andra ord – det ordnar sig alltid!

Igår lämnade vi ett soligt och vintrigt Idrefjäll och anlände 6 timmar senare (hade en liten tur via Trondheim för att plocka upp Solfrid) i ett regnigt och stormigt Vålådalen. Med lite god vilja kunde vi se att det fanns snö i elljusspåret. Tankarna for onekligen tillbaka till det fina solskenet i Idre. Skulle vi ha lagt samlingen där i alla fall? Vad med lagtempotävlingen i Östersund till helgen? Bilder därifrån visade 5 cm brun och stenig sula, och vi hörde att dagens skidskyttetävling ställdes in på grund av vind.

Men, – det är ju det här med positivt tänk. Lustigt nog hade vi lyssnat på ett program på radion om vinnarskallar på vägen hit. Citat: ”Man måste spela med de korten som finns på handen”. Citatet refererade till golfaren Suzann Pettersen.

Jag tänkte mycket på de orden i går kväll när vinden ven som värst och regnet piskade mot rutan. I morse när vi vaknade hade det kommit en halvmeter nysnö och det vräker fortfarande ner. Juniorlandslaget ligger också här och skulle köra testtävling idag. Vi bjöds med på den, och just när tävlingen var i gång snöade det inte. Spårmanskapet hade jobbat för fullt, och spåren var super. Att ha förtröstan är inte så dumt – det ordnar sig alltid. Vädret är som det är just nu. Om en stund är det något annat och ofta bättre.

Olle hade ett tufft jobb att hitta bra fästvalla. Alla fyra tjejer som är här tog de första platserna i testloppet, så han fick godkänt. Bra formbesked inför söndagen!

Eftermiddagen bjöd på skatepass i härliga spår. Fantastisk julstämning har infunnit sig. Vi har världens bästa jobb! Nedan några bilder från förmiddagen.

OBS! Strykjärnet på bilden är inte Olles 🙂