Just nu befinner vi oss i Seefeld två av teamets åkare gick maximilian lauf här i Seefeld igår. Emilia gjorde ett jättebra lopp och slutade 5:a hon var väldigt nära att nå pallen, nästa gång gör hon det:) Eva gick sitt första långlopp och gjorde också en jättebra insats i de tuffa förhållandena som var. Extremt mycket nysnö gör att det blir långa åktider på de 60 km som avverkades.

Själv vaknade jag upp med en svidande hals på tävlingsdagen. Alltså denna säsong har verkligen inte gått min väg hittills, först en axelskada, sedan magsjuka och nu hals ont. Jag känner mig som världens sämsta människa. Men jag har verkligen inte kunnat rå för det. När ska det vända???! Har aldrig upplevt en sådan problemfylld säsong under senioråldern. Men jag ska ta mig ur detta och komma starkare tillbaka. Det är många fina lopp kvar och jag hoppas innerligt att detta vänder på ett par dagar och att jag kan tävla till helgen när det är la diagonela. Efter Mikaelas bortgång har jag blivit väldigt noggrann med att inte träna eller tävla om jag är sjuk. Tidigare körde jag bara på och tänkte ”äh det är inte så farligt bara kör, inget kan hända” men efter hennes bortgång lärde jag mig att det kan vara riktigt farligt att träna/tävla med en infektion i kroppen. Hur gärna man än vill så måste man lyssna på kroppen. Jag skulle aldrig tveka på att träna eller tävla om det inte var något lurt i kroppen. För mig är det inte det lättaste att ta beslutet att inte starta på tävlingsmorgonen men jag är så glad över mig själv att jag tog beslutet att inte köra igår för man vet aldrig vad de hade kunnat få för konsekvenser för framtiden. Det är trots allt bara en tävling och det kommer fler lopp. Det är bara jag som kan känna hur min kropp mår. Nu håller jag tummarna för att jag också snart kan komma till start.

// evelina