Sommaren går som vanligt väldigt fort, och vintern känns inte längre så långt bort som för bara några veckor sedan. De två senaste helgerna har vi i teamet kört två långa rullskidslopp, först Alliansloppet i Trollhättan och senast Olav Skoglunds Minneslöp mellan Kragerö och Gautefal i Norge. Två bra tävlingar som gav oss en försmak på vad som väntar inför vintern.
Jag åkte ned till Trollhättan med min klubb två dagar innan de andra i teamet för att tävla i en löptävling och två skaterace under Torsdagen och Fredagen, innan Lördagens Allianslopp. Löptävlingen gick helt okej, jag slutade tvåa bakom snabba Annika Löfström, så resultatet var såklart jättebra, men känslan i kroppen var lite sämre, jag tyckte att jag fick slita ordentligt och lättheten fanns inte riktigt där. Detsamma gällde under fredagens två korta sprintrace, kroppen kändes lite tung och motvillig, men det var bara och köra det som fanns vilket slutade med två fjärde platser. Så var det Lördag och dags för oss alla att tävla, 48km, en ganska flack bana med en stigning i start, som skulle tas två gånger till vid varje varvning, så mestadels stakning. Det blev en stor klunga med många åkare som hängde ihop långt in i tävlingen, men allteftersom blev det färre och färre. Jag lyckades hålla i fram till ca 7km återstod, när farten då höjdes ordentligt hade jag inte krafter att gå med, istället fick jag köra om en topp 8 placering de sista kilometerna, men gick i mål som 12:a. Evelina var inte nöjd med sitt lopp och kände att kroppen inte var med henne, Eva hade en bättre känsla och tyckte att hon hade orkat hålla i loppet ut och de blev 20:e och 21:a.
På Söndagen körde vi vidare mot Norge och Gautefall för en veckas läger innan det var dags för nästa tävling. Vi körde några bra träningsdagar med rullskidor på den kommande tävlingsbanan, löpning på fjället, ett fartpass med en hel del stakning uppför, styrketräning, mer fjällöpning och mer rullskidor. Det ska också nämnas att vi hann med att få en pallplats i skidskyttestafett under fredagen! Själv lyckades jag skjuta fullt i en av skjutningarna vilket jag är riktigt nöjd med, i övrigt får nog Claes ta åt sig den största delen av äran då han tog fram sina gamla skidskyttetakter och körde in laget på en andraplats!
Så var det då Lördag och dags för världens längsta rullskidslopp, 80 km, från Kragerö och kusten till Gautefal och fjällen, en riktigt tuff bana som till skillnad från Alliansloppet inte kan beskrivas som flack. En hel del uppför de två första milen, därefter böljande terräng, sedan uppför igen de sista två milen. Tyvärr var det bara jag och Evelina som kom till start från Teamet då Eva hade fått åka hem tidigare i veckan. I ett ganska tunt startfällt blev det snabbt utspritt bland oss tjejer och både jag och Evelina körde ensamma stora delar av loppet. Jag låg trea i loppet nästan hela vägen och det var inte min bästa dag, varje mil kändes lång och jag fick jobba väldigt hårt både fysiskt och mentalt för att avverka kilometerna. När det var två mil kvar fick jag kramp i både armar och bål, något jag aldrig upplevt förut, jag fattade inte riktigt vad som hände men insåg att det inte gick att röra sig framåt med stakning utan diagonal var det enda som fungerade, sen släppte det något och jag kunde åka på igen i några minuter innan det kom tillbaka igen, jag var tvungen att stanna försöka slappna av, andas, så gick det att åka några minuter till innan det återigen kom tillbaka. För första gången under en tävling blev jag osäker om jag ens skulle kunna ta mig i mål, jag menar verkligen att ens ta mig i mål, att fundera på att hålla avståndet till det framför så litet som möjligt var inte att tänka på jag behövde bara försöka jobba emot kroppens alla signaler och fortsätta åka, på något vis gick det och tillslut kunde jag åka över mållinjen, som jag aldrig tror har varit så efterlängtad. Evelina var ganska nöjd med sitt lopp men tyckte också att de sista milen var riktigt jobbiga, men hur som helst slutade vi på tredje och fjärde plats efter Justyna Kowalczyk och Seraina Boner.
Nu blir det några lugna dagar för min del här hemma i Umeå innan det drar igång med träning igen som vanligt i mitten av veckan!