Eftersom långlopp pågår under så lång tid hinner man tänka mycket under ett lopp samt att  både kropp och skidor har sina toppar och dalar. Alla lopp är olika och det är något som gör loppen väldigt roliga att åka. Jag tänkte därför försöka beskriva hur Marcialonga kändes och vilka tankar som fanns med mig under hela loppet.

Jag var väldigt laddad innan start och kände att banprofilen passar mig bra samtidigt som formen har varit på uppåtgående den sista tiden. Lite nervös för hur det skulle fungera i starten men ändå rätt lugn minuterna innan och nöjd med förberedelserna. När starten gick var det full fart från början. Åkte så fort jag kunde och hoppades att farten skulle sänkas så småningom. Kom iväg ganska bra och efter första kilometern var jag och Laila Kveli tillsammans med ca 10 sekunder upp till Katerina Smutna. Farten var hög så det fanns inte så mycket att fundera på annat än att hänga med så länge som möjligt.

Foto: Magnus Östh Swixskiclassics

Skidorna fungerade bra och tyckte också att jag fick till tekniken rätt bra. Avståndet framåt hölls sig ganska stabilt ända tills nästan halva loppet då jag lyckades gå ikapp. Laila hade då släppt några kilometer tidigare så nu kunde jag slappna av lite och ligga med i den klungan som jag och Smutna åkte i. Farten kändes lagom och tankarna var väldigt positiva då jag kände mig ganska pigg och avståndet bakåt började närma sig minuten. Men när vi hade ca 12 km kvar till mål så gick min stav av i en kurva och utan fäste under skidorna är det lite knepigt att ta sig framåt. Fick dock en ny stav ganska snabbt som jag kunde byta till en i lagom längd vid vår nästa vätskekontroll. Men nu blev det att försöka jaga ikapp själv istället för att ligga med i klungan och ladda för sista backen.

Med ca 4 km kvar till mål var jag nästan ikapp, men då kom en större klunga ikapp mig bakifrån med flera av de andra tjejerna i. Nu rejält mycket tröttare än vad jag var några km tidigare blev det mycket negativa tankar då jag istället för att köra om segern inte längre låg på pallen. Tog mig upp för backen och i mål med mycket blandade känslor. Nöjd med formen, känslan, skidorna och hur jag la upp loppet. Men samtidigt så besviken att det ska strula med staven just den gången jag var på väg mot ett riktigt bra lopp. Men så är det i idrotten och förhoppningsvis kommer det loppet då allt  istället går min väg på slutet.

Nu är det att ladda om för König Ludwig Lauf på söndag och efter loppet kommer en av de andra tjejerna att berätta hur loppet såg ut just för dem i deras huvud.

Britta.