10 härliga dagar tillsammans med teamet nere i Val Senales innebar många träningstimmar, mycket pasta, gott kaffe, höghöjds trötthet, filminspelning m Teichmann, hundratals liter vatten, massor av snö och en sol som värmde på oss ibland. Innan ett läger är man väldigt peppad att få komma iväg och träna tillsammans med tjejerna, upptäcka nya omgivningar och köra nya och hårda pass. När man sedan sätter sig i bilen och ska börja resan hem mot Sverige igen känner man sig ganska nöjd. Allt har sin tid så att säga.

Den här gången var det lite extra skönt att komma till hem för mig då jag fick problem med ryggen nere i Italien efter halvtid på lägeret. Jag tränade på så gott jag kunde med den som fungerade bäst. Väl på hemmaplan har jag fått fortsätta att tänka mig för vad jag gör och inte gör. Förra veckan innebar en del alternativ träning för att försöka avlasta det onda så mycket som möjligt. Springa i vatten med väst är något jag inte behövt tagit till nästan alls under alla mina träningsår, men förra veckan blev det två pass i vattnet, ett distans och ett intervallpass. Och jag lovar, det går lika bra att skrämma upp pulsen i vatten som på land! Eftersom stakningen inte fungerar så bra just för tillfället så har jag legat och kört några pass på bråsterken på slutet. Det är ett evigt dragande men det är ett riktigt bra komplement till stakningen som gör att jag inte känner mig så ”stressad” över att inte kunna staka på riktigt.

Annars börjar det bli riktig höst här hemma i Falun, även om kylan håller sig borta så är alla löv från träden borta och täcker asfalten så att det ibland blir riktigt halt under rullskidorna. Den här tidpunkten är nästan samma varenda år, genom förändringarna utomhus känner man att säsongen är på väg och  huvudet börjar ställa in sig mer och mer på fight.

Vi får väl se när snön dimper ner men tills dess går det lika bra att åka rullskidor, springa, gå stavgång, cykla, springa i vattnet, styrketräna och köra bråsterk!

(Bild från Val S, foto:Skiproam.)

Ta hand om er!

Lina